I ett slag av självförsvar skjuter Babydoll sin syster istället för målet som är styrpappan. Hon hamnar på ett mentalsjukhus och får höra att hon ska få lobotomibehandling inom några dagar.
Sedan börjar hennes fantasi ta över kampen åt henne. Hon är inte på ett sjukhus, hon är på en bordell...där huvudsysslan är att träna på eggande föreställningar.
När Babydoll börjar dansa så förvandlar hon hela världen som inte kan ta ögonen ifrån henne. Varje gång hon dansar glider hon in i ännu en fantasivärld. I den nyare världen är hon och kamraterna ett gäng sexiga, häftiga, halvnakna vinnare. I fångenskapen drömmer hon sig bort till en bättre tillvaro...men varför är den en bordell? Varför drömmer hon inte om att hon är på ett hotell i Italien med ett gäng andra välbärgade unga kvinnor?
Filmen tyngsta problem är att det är en berättelse berättad av och för män. Det handlar om en flicka men den manliga blicken avtar aldrig, ens för en sekund. Perspektivet är hela tiden manligt.
Sucker Punch är en väldigt snygg film, med ett genomtänkt foto som sammanbinder verklighet och fantasi på ett utmärkt sätt. Även huvudstoryn är egentligen intressant, en person hamnar i sitt livs sämsta situation. Hon är inspärrad och inom absolut fara. Hon vägrar acceptera verkligheten och vill ut. Någonstans på vägen blir det väldigt fel ändå. I Hollywood är kvinnlig styrka synonymt med tajta kläder och putande läppar. Och det är det Sucker Punch bjuder på.
Babydolls drömsekvenser nummer två där hon som prostituerad drömmer sig bort till livet som fighter är tröttsamma och poänglösa. Riktigt poänglösa. De fungerar som ett avbrott för att få in element från tv-spel. Och jag har svårt att tro att det här räcker för unga pojkar, som troligtvis är huvudmålgruppen. Räcker verkligen spänning, gubbsjuka och poänglösa spelliknande sekvenser?