PLATS
Pija Lindenbaum
Norstedts
Barnboksförfattaren och illustratören Pija Lindenbaum har vunnit ett flertal priser bland dem Augustpriset och Astrid Lindgrens pris. Några av hennes berömda alster är Gittan och älgbrorsorna, Els-Marie och småpapporna och de mycket populära böckerna om Tzatsiki. Hennes böcker har översatts och filmatiserats. Hon har också suttit med i Svenska barnboksakademin.
Nu romandebuterar Pija Lindenbaum med boken Plats.
Romanen utspelar sig i huvudet på en alldeles vanlig kvinna med ett ordinärt liv. Hon har en vuxen son och en man. Hon jobbar på ett kontor och har en affär med en manlig kollega. Livet består av träning, arbete, middagar och svampplockning med väninnan.
Beskrivningen av karaktärens liv är mycket ytlig och förenklad. Vardagsfraserna regnar ner i texten. Men det finns oroväckande inslag i texten, ett mörker i det triviala. Isolerat betraktar hon sin omgivning med kalla och studerande ögon. Distansen från de andra gör henne tydligt ensam, relationerna är fattiga.
I den outhärdliga ytligheten, planerar hon en flykt. Flykten är odramatisk, samtidigt växer ett obehag i texten. Hon hyr en lägenhet i andrahand, slänger sin dator och mobil. Skaffar en hund. Hennes möten med grannar och hundrastare är fyllda av rädsla och hat. Relationen till hunden är utstuderad och verkar vara en del av hemliga planen hon har.
Det oskyldiga triviala språket bryter starkt mot innebörden, trots avstängdheten hos människan, finns djupet och smärtan. Det är omöjligt att förutse vad som ska hända. Historien för tankarna till filmen Repulsion (1965) av Roman Polanski. Men isolering, ensamhet och undergångsstämning gör tyvärr inte Plats till ett mästerverk.
Pija Lindenbaum skapar en kort, osentimental beskrivning av depression. Men någonting saknas. Tematiken med kvinnor som rymmer från hem och hus är vanlig, det krävs ett nytt grepp, och förståelsen för huvudpersonen faller platt någonstans på vägen. Författarens motiv går inte att greppa, och historien känns på något sätt ofullbordad.