Tehran är Irans huvudstad och en av världens största städer med ofattbar trafik och alldeles för lite träd, betongjungel är bara förnamnet. Hela Sverige ryms i staden och ännu mer beroende på vilka gränser som räknas med.
Här har Ebrahim kommit för att prova lyckan, som så många andra, men är fast i mer avancerade former av tiggeri. Han har lånat ett barn från ett maffiagäng som han sedan drar ut med för att tigga pengar. En dag när han bett en vän att ta hand om barnet så stjäls barnet. I ett land med så pass stora klasskillnader blir allt en vara på marknaden.
Samtidigt vill Ebrahims fru komma på besök. Steg för steg hopar sig problemen både för Ebrahim, hans fru och hans vänner.
Som så ofta i iransk film är skådespeleriet suveränt, skådespelare ges också andra möjligheter att spela ut sitt register eftersom fysisk tillgivenhet inte får visas på duken.
Kärlek ska synas i ögonen, frustration ska illustreras av kroppsspråk, det finns inga enkla vägar för filmskapare. Att tränas i den miljön hela sitt yrkesliv tränar skådespelare att förbättras.
Det är missär så långt ögat kan nå till den nivån att det krävs viss emotionell förlamning för att kunna klara av att se klart filmen. "Tehroun" hade passat utmärkt som en grov variant av anslagstavlan för ungdomar i Tehran. Det finns nämligen ingen väg ut ur kriminella handlingar. Leker du med djävulen så förlorar du även om han skulle dö.
Tehroun
Flimmer Norrköping Filmfestival
Regi: Nader T. Homayoun
I rollerna: Ahmad Ali Abassian, Asghar Ahbeygi, Alireza Bagheri, Sara Bahrami m fl.
Betyg: ***
Rubrik