Pinsamt träffsäker komedi
SIDEWAYS****Filmstaden
Alexander Payne berättar med samma slipade repliker, drivna personregi och skarpa öga för det vardagliga USA som i Citizen Ruth och About Schmidt. Men nu håller han tillbaka sin karaktärs- och livsstilssatir till förmån för en vidsynt och lyhörd människoskildring, i bilder som går nära personerna, när de inte vidgar sig och tar in vinfält och småstäder i tjusigt sommarljus. Det blir en psykologiskt och humoristiskt mogen pärla till film. Missa inte den.
Miles, gymnasielärare och vinexpert med författardrömmar, bjuder sin vän Jack, avdankad TV-skådis, på resan som en sorts svensexa veckan innan Jacks bröllop. Miles väntar sig bra middagar och dagliga vinprovningar, Jack vill jaga kvinnor. Miles lider fortfarande av sin skilsmässa, väntar oroligt på utgivningsbesked från ett förlag, lever i tankarnas och språkets värld och är allmänt orolig och neurotisk. Jack är bekymmerslös, robust och lever för stundens sinnesglädje.
Det är lite Don Quijote och Sancho Panza över de två gamla studentvännerna. Såna par finns nog i verkligheten; i berättelser finns de för att det blir så dramatiska samtal och konflikter när omaka människor umgås.
Paul Giamatti är en minnesvärd Miles, en sympatisk typ som fastnat i ältande och ambitioner som han allt tydligare inser inte kan förverkligas. Giamatti är rolig, småtragisk och charmig; dessutom hävdar han sig väl i samma rolltyp som Woody Allen. Som Jack kan Thomas Haden Church tyckas ha en simplare roll, en tjusig kvinnokarl och livsnjutare, lite dum men med rejält munläder. Men en finess med rollen är just att dess svarta sida kommer fram först senare. Här har TV-stjärnan Church fått en rejäl skjuts som humoristisk aktör.
Umgänge vid matbordet är jämsides med bilresor, hotellnätter och picknickar en hörnsten i filmen. Komiken och konflikterna uppstår när folk talar om sig själva och varandra över mat och flera glas vin. Samtalen är självbespeglande, kvicka och pinsamma som i Woody Allens filmer. Vin används som kontaktskapare, kulturellt kapital och förförelsemedel. För Miles dessutom ett expertområde att briljera med i långa utläggningar. De fyras möten har ett rikt känsloregister, från dråpligt till bittert och allmänt mänskligt felbart. Kameran går nära människorna; fångar dessutom vinavsmakningens och erotikens sensualism på ett manér man nästan aldrig ser i amerikansk film.
Sideways skildrar liksom About Schmidt en bilresa som ger huvudpersonerna läxor och möjligheter för livet. Titeln betyder ungefär kräftgång; vännernas resa har ju drag av tillfällig flykt från livsangelägenheter. Men sig själva möter de hela tiden. Payne ser dem med både roade och småsorgsna ögon, två bristfälliga men rätt harmlösa typer, och får oss att dela sin sympati för dem.
Så jobbar vi med nyheter