Så detta är den stora biografin om ett av de största banden någonsin? Ja, det är en tjock, saftig berättelse om en rockmastodont vars medlemmar, som förutom att spela in några av de bästa rockalbum som någonsin gjorts, vältrade sig i sprit och droger och köttsliga nöjen, med oändliga köer av groupies och ja-sägare.
Författaren Mick Wall, som är en veteran inom rockjournalistik, släpper denna gräddiga och varma soppa, och hans källor är från personer i kretsen närmast bandet och från mästarnas egna munnar: Jimmy Page, Robert Plant, John Paul Jones och John Bonham.
Det står ganska snart klart att Jimmy Page redan från början visste vilken typ av band han ville ha, och han var rätt man att få sin vilja uppfylld. Paige fick snabbt med sig kompisen Jones. Sedan fick han tag på Plant och Bonham, som rockade runt i livekretsen i Midlands, och det klickade till mellan dem direkt. Tack vare den energiske managern Peter Grant fick bandet snart kontrakt med Atlantic Records som gav bandet en enastående kreativ kontroll och en aldrig tidigare skådad andel av bruttointäkter. Bandet etablerade sig snabbt i Amerika och de kastade sig (utom Jones, som var en lugn man) ner i ett vilt rockliv. Redan tidigt började avundsjuka gnissla mellan killarna, medan de som band funkade allt tajtare och allt mer innovativt.
De utvecklade en fascination för "magi" och ockultism, bland annat genom skrifter av den obskyra Aleister Crowley. Samtidigt försökte bandet bli mer relevanta även för människor utanför den trogna kärnan av hängivna fans.
Drogerna och spriten började ta ut sin rätt, framför allt Bonham, som hade de allvarligaste problemen. 1980, efter en dag av kopiösa mängder vodka andades en av rockhistoriens bästa trummisar in sina egna spyor i sömnen, och den planerade USA-turnén fick ställas in.
En brist i boken är hur Mick Wall har trixat runt med berättarröster. Storyn hoppar allt för ofta in i kursiva avsnitt, där den ena av bandmedlemmarnas berättelser går in i den andras, nästan som att de talar med varandra. Det är snurrigt, eftersom man som läsare inte alltid har klart för sig vem som börjar och vem som slutar i berättelsen. Ett helt onödigt grepp som bryter upp textens rytm.
I det stora hela gör Mick Wall en mycket skärpt analys av fenomenet Led Zeppelin. Boken är en personlig djupdykning ner i den biografiska ocean som bandet och dess medlemmar var för sig har slitit ihop sedan bildandet 1968. Kanske är det den ultimate biografin, men det får framtiden utvisa.
