Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Pernilla Glaser om sorg och försoning

Nio tokaktiva år efter debuten kommer Pernilla Glaser med en ny bok. Hon har varit regissör, teaterchef, kulturrådsledamot, dramatiker och förläggare, men nu är det dags att ge litteraturen en chans.
­- Jag har alltid tyckt att författare är typ det finaste som finns. Det är så magiskt att det bara är ord på papper som öppnar hela världar.

Pernilla Glaser vill nu koncentrera sig på litteraturen efter att ha jobbat med teater i många år. Nya romanen "Om natten" har just kommit ut.
FOTO: JACK MIKRUT/PRESSENS BILD

Pernilla Glaser vill nu koncentrera sig på litteraturen efter att ha jobbat med teater i många år. Nya romanen "Om natten" har just kommit ut. FOTO: JACK MIKRUT/PRESSENS BILD

Foto:

Kultur och Nöje2004-04-06 06:00
Tragedi och försoning - hopplöshet och livsglädje. I nya romanen "Om natten" spelar Pernilla Glaser ut ytterligheter mot varandra.
Det handlar om två systrar, Fredrika den utåtriktade som super och ligger med fel killar så där som många unga gör. Och så Ingrid-Marie, tyst, sluten i sin egen oförmåga att leva. "Jag är ett missfall som gått trettio år över tiden", så beskriver hon sig själv, storasystern som kom till av misstag och aldrig blev en fullgod medlem av mammas nya familj.
Pernilla Glaser vill skildra en kvinna som inte vill leva, men ändå inte stämmer in på schablonbilden av en självmörderska.
- Jag ville skriva om en vanlig tjej som ändå befann sig i ett absolut utanförskap och gestalta den tunna gränsen mellan överlevnad och undergång.
Trots att de har samma mamma och ungefär samma uppväxt finns en grundläggande skillnad mellan systrarna som blir avgörande för hur de klarar av att klara sig in i vuxenheten. Fredrika har vuxit upp med sin pappa, Ingrid-Maries söp ihjäl sig när hon bara var ett spädbarn.
- Hur man kom till, på vilket sätt man hamnade i sin familj skickar ett eko genom ens liv. Det behöver inte vara det enda avgörande men det är något som man har med sig.

Gnällig generation
I köket i ett nybyggt gult radhus ammar Pernilla Glaser sin yngsta son samtidigt som tankarna sprudlar ur henne i ett tempo som ändå har tid för allvaret.
"Om natten" är en berättelse om sorg, tilltrasslade familjeband och försoning. De två parallella rösterna i boken, Ingrid-Maries och Fredrikas, berättar om en barndom med en mamma som är inkännande, kreativ och verbal i sin yrkesroll men som ser sin egen familj genom glasögon dimmiga av naivitet och bortträngning. Ändå kan den vuxna Fredrika tvärs genom sitt egen knasiga kaos nå fram till sin mamma.
- Om man står ut med att vara medveten om flera saker på en gång så är det möjligt att försonas med sitt förflutna och med sin familj. Det är det enkla som inte är möjligt.
Men samtidigt som hoppet tänds för att denna familj kan nå nya vägar sker den största av katastrofer. Så lämnar Pernilla Glaser läsaren med en gnagande otillfredsställelse över att inte ha fått det där förlösande slutet.
- Det är inte en stillastående, avslutad situation med en rosett på utan där finns en rörelse fram mot vad som händer senare i deras liv. När man är lycklig är man alltid på väg mot sorgen, den rörelsen finns hela tiden i det mänskliga livet.
Genom döttrarnas skildring av sina föräldrar, den aktiva Birgitta och den gråtmilde Thorsten, blir "Om natten" också en generationsskildring av 40-talisterna och deras barn. 68-generationen som vände upp och ned på samhällets normer och värderingar, men saknade förmåga att se sin egen familj med lika klara ögon. 70-talisterna som i stället funderar över sig själva och, enligt Pernilla Glaser, vill ha allt som alla andra har.
- Jag tycker att det är positivt att gegga med sig själv och försöka ta reda på vem man är. Men det är ett problem att vi uppfattar att vi har rätt till allt. Det finns en infantilitet: om han tjänar så mycket pengar varför får inte jag det? Vi kan vara lite suga på tummen-gnälliga i vår generation.

Hellre panik
Pernilla Glaser startade teatergruppen Cirkus Tigerbrand som 18-åring, regisserade pjäser där, på Unga Klara och Unga Riks och gav 1995 ut sin första bok. "Robson" kom till under väldigt speciella omständigheter, det var en sorgebok över pojkvännen som dog i cancer.
- Det gick inte att från den dra några stora slutsatser om mitt fortsatta litterära liv.
Men drivkraften att berätta har alltid funnits där, liksom modet att kasta sig in i nya sammanhang. Nu är hon dessutom förläggare. Hon blev till sin egen stora förvåning headhuntad till barnboksförlaget Bonnier Carlsen och har där dragit igång annorlunda bokprojekt som "Grynets bok" och Linda Skugges "Lilla ångestboken".
- Jag har varit bra på att försätta mig själv i problematiska situationer som jag måste lösa. Min stora käft har gett mig mycket glädje. Jag tycker att det är läskigare att sitta overksam än att vara mitt i smeten och ha panik.
Nu har hon slutat arbeta med teater för att istället koncentrera sig på skrivandet. Än vill hon inte kalla sig författare, men Pernilla Glaser börjar känna sig hemma i litteraturen och vill ge den det utrymme den kräver.
- Behovet är detsamma, men jag flyttade det från teatern till litteraturen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!