Perfekt våld
A history of violence Filmstaden
Film
Vill bara klara av en sak först:
Ju mindre du vet om handlingen i "A history of violence" innan du sätter dig i biostolen desto bättre. Läs alltså bara denna recension, inga andra. OK? Nu kan vi börja.
En eller högst ett par gånger per år kommer filmen som bevisar att Hollywoodfilm när den är som bäst är världens högst stående konstform.
I fjol hade vi "Bara en dag", i förfjol "Mystic River". I år har vi varit välsignade med tre sådana filmer: "Sideways", "Crash" och så David Cronenbergs "A history of violence".
Av alla de nämnda är det dock bara två, "Mystic river" och "A history of violence" som kvalar in i genren "det stora amerikanska dramat". Dramat som, förstås, har en släktlinje i obrutet led till västernepiken och därmed också till den ureuropeiska urberättelsen. Berättelsen om kärlek och våld.
Viggo Mortensen är känd som Aragorn i "Sagan om ringen", men här spelar han närmast en anti-Aragorn, en geekig Dilbert med mobilhölster och pennor i den kortärmade skjortans bröstficka. Nästan som en till Clark Kent förklädd Superman, en hemlig identitet.
Men nu säger jag för mycket.
Regissören David Cronenberg är å sin sida mest känd för sina skräckfilmer och sin fascination för de kroppsdelar som annars sällan får se dagens ljus. Den böjelsen håller han tillbaka här. Den största delen av filmen utspelas, och utspelas långsamt, på helt vanliga gator och i helt vanliga vardagsrum. Men när våldet väl kommer, för det gör det förstås, är det inget dussinvåld av typen pang du är död utan riktigt vidrigt, hyperrealistiskt, nitty gritty Cronenbergvåld. Man glömmer det inte.
Du kommer förresten knappast glömma "A history of violence" överhuvudtaget. Det är ett rytmiskt, återhållet, ångande drama som ligger nära filmperfektion. Som om den gamle Clint Eastwood, han från "De skoningslösa" och just "Mystic river", skulle regissera den unge Clint Eastwood, han från "Dirty Harry".
Det är mycket bra.
Så jobbar vi med nyheter