Män är fysiskt starkare än kvinnor brukar det heta. Men är alla män starkare än alla kvinnor? Knappast. Ändå är just vikten av, eller idén om det manliga kroppsliga övertaget, en mycket omhuldad poäng. Den brukar göra sig påmind hos lågstadiebarn och kanske speciellt i tider av samhällelig omvandling då bekväma könsroller (i alla fall för den ena parten) är under förändring.
På 1970-talet, då kvinnorörelsen på allvar flyttade fram sina positioner, blev det plötsligt en global angelägenhet att reda ut om en kvinna kunde slå en man i den ädla sporten tennis.
Kombattanterna i detta märkliga spektakel var de professionella spelarna Billie Jean King, 29, och Bobby Riggs, 55.
Billie Jean King inser tidigt att det är en match hon inte kan vinna, oavsett hur det går. För mycket står på spel för att en förlust ens ska vara ett alternativ. Men vad är en vinst mot en 55-årig otränad gubbe egentligen värd? Till slut går det inte att undvika den mycket manschauvinistiske Bobby Riggs provokationer och det blir match. Kvinnorörelsen vs patriarkatet alltså.
På kuppen får vi också en spänstigt berättad historielektion i hur damtennistouren under hårt motstånd växer fram.
Stämningarna påminner om Geena Davis-filmen "Tjejligan", som handlar om hur kvinnoserier baseball skapades i USA under andra världskriget. 30 år senare är tongångarna om hur kvinnorna spelar (himla kasst dåligt), ska klä sig på plan (elegant), ska tjäna (nästan inget) och vad deras män tycker om att de spelar (de kan hålla sig för skratt) fortfarande extremt aktuella.
Ytterligare 30 år senare har damtennisen kommit långt men "The battle of the sexes" blir en konkret, lätt humoristisk och välgjord påminnelse om hur inga framsteg på jämställdhetsplanet någonsin sker av sig själv, utan hård kamp. Och att den matchen är långt ifrån färdigspelad.