Matjakten pågår och en kamp om döden utspelar sig framför mina ögon när en lite större slända flyger förbi. Flygkonsten är på en hög nivå mellan sländan och sädesärlan i kampen om segern. Sländan drar det kortaste strået och sädesärlan klipper den i luften i ett nafs. Väl på backen så bits vingarna av, alla fyra, så endast en sländkropp vrider sig i sädesärlans näbb. Ett rejält skrovmål för dom väntande i nästet. Strax efter glider en sparvhök förbi husknuten. Ljudlöst. Fåglarna tystnar i buskar och snår. Kanske kom den flygandes bara för att jag smånynnade Marie Fredrikssons sång Sparvöga...?
På aktertoften på min lilla roddbåt satt en häger och stoltserade. Skrämd lyfte den och blev genast attackerad av ett antal fiskmåsar och tärnor som kanske kände sig hotade i sina revir av en så pass stor främling.
Bakom huset har en lite större gran fallit och missat huset med nån knapp meter. Bågsågen fick bekänna färg likväl som undertecknad. Mer ved att hålla kylan och torparfukten stången med. Snabbt passar en padda på att gömma sig under riset. Blottad stirrar den på mig och undrar säkert vad det är för en galning som rycker taket av hans nyfunna boning. Försiktigt erbjuder jag en annan del av platsen och den hoppar med några tunga hopp iväg. På några grenar av dom kvarvarande granarna ligger fågelreden med ägg i. Stukade av den fallna granen så verkar dom övergivna. Små ljusblå ägg som snart ekorren troligen kommer att mumsa i sig. Den lilla sötnosen som brukar sitta uppe på fågelholkarna och vänta på rätt tillfälle...
Å där kom min husmus och kilade in under trappan. Jag ser den då och då men förmodligen är som "några stycken". Ja, nånstans ska dom ju bo dom också.
Korparna cirklar som gamar över mitt huvud och kraxar (kraxar korpar?) lite retfullt. Leker i uppvindarna och jagar varandra mot en klarblå himmel. Kan man önska sig att få kunna flyga i nästa liv? Om det nu finns en fortsättning efter det sista andetaget...
Vildsvinen har mer och mer börjat närma sig mina domäner här ute i skogen. Men än så länge, peppar peppar, så är det bara grävlingen som småbökar i stugans närhet. Sin toalett har den olyckligtvis just placerat vid bodens ena gavel. Men det blir ju jord av det också. Så småningom...
Jag är ju gäst i deras verklighet och anpassar mig någorlunda så att jag får vara kvar i deras närhet. Precis som den ensamma liljan som växer lite malplacerat i en slänt.
För övrigt så har jag fått mitt manus för att "småtitta" lite på repliker m m inför sommarens föreställning, Mandragola, som vi spelar ute i Norsholm. Ett önskemål från regissören, herr Sarring, är att jag skaffar mig en munkfrisyr enär jag ska spela en munk i år. En s k tonsur är "beställd". Mina lockar faller ev för att glädja en regissör som själv inte gör av med särdeles mycket hårschampo likväl som en annan i ensemblen... Men vad gör man inte för konsten?
Hur en munk tänker och lever det har jag nog bara läst mig till. Leva munkliv utanför "dom tiljor som skola föreställa världen" vore väl att missa lite för mycket av livets goda. Allt för konsten är väl ändå lite för mycket begärt!?
Så om ni ser en kalhjässad man som smyger lite utefter husknutarna i Norrköping med omnejd i sommar så kan det vara jag som låtsas att jag är Yul Brunner.
Till sist några lästips till er som har semester och även ni andra: Prästkappan av Sven Delblanc, Världens sista roman av Daniel Sjölin och Boktjuven av Markus Zusak.
Trevlig sommar!