Oz finns på Butängen
Lisa Bolin är en av målarna till den stora djungelkulissen. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Men lika mycket som i repetitionerna på scenen är det här man ska få fram de rätta idéerna, känslorna och stämningarna.
Här på Butängen där hela inramningen görs, här finns Östgötateaterns verkstäder.
Just i dagarna slutförs måleri, snickeri, smidesarbete och allt sådant som ska bli Trollkarlen från Oz.
Julhelgens stora familjesaga. Huvudrollen är Dorothy, en klassiker från scen och film som gjort Judy Garland odödlig.
Vi träffar Andrew Jones som kallas produktionsansvarig. (För övrigt är det här en chefslös arbetsplats, alla har stort personligt ansvar).
Dorothys hus är det första vi stöter på. Det ser tungt ut men är ganska lätt.
- Det börjar med en orkan i Kansas som för flickan och huset ända bort till landet ovanför regnbågen, säger han. Själva huset har alltså inte så väldigt stor betydelse i berättelsen.
Det är mansstort kan man säga, lite besynnerligt, men som allt som görs för scenen är det mer eller mindre skruvat, det är effekten som räknas, något som kräver speciella vinklar och perspektiv.
I den stora verkstaden hänger målade kulisser i olika lager, en skog, ett klipplandskap, en djungel.
De är blandade med kulisser målade på lintyg, de ligger i enorma rullar, en plöjd åker i svart, något annat ger en virvlande sky av vårpasteller.
För sådant går det åt stora rum. I andra delar av huset arbetar några med lilleputtarna. Ett gäng dockor, sju stycken, som Dorothy möter ute i landet Oz.
Vid samma bord görs "plåtburkar", det finns en Plåtman utan hjärta i pjäsen. Liksom ett lejon utan mod och en fågelskrämma som saknar hjärna! Intelligens, mod och hjärta alltså. Som letas efter.
Högt och lågt står burkar, penslar, tyger, papper, hönsnät, många tusen pryttlar som utgör material och arbetsverktyg för hantverkarna.
På Butängen finns smedja, måleri, attributverkstad, tapetseri och snickeri. 15 fast anställda med en konstruktör som gör ritningar. Till det extra anställda vid akuta behov - som väldigt ofta uppstår.
Det är en månad kvar till premiären, men redan har stora delar av scenografin transporterats till Stora teatern.
- Men det är ett arbete som pågår hela tiden, ända fram till premiären, berättar Magnus på snickeriet. Allting måste fungera och på så sätt är det nästan lika nervöst för oss på premiären som för skådespelarna!
En 3,70 meter hög figur i aluminium har knän som vinklar sig på ett speciellt sätt, dessutom finns en mängd andra finesser med figuren som man uppfattar som en maskin. Ett mycket speciellt konstruktionsarbete. Rena ingenjörsjobbet, säger vi. Nja, lite finurlig får man väl vara säger smeden Krister blygsamt.
- För oss är det viktigt att scenografen och regissören talar samma språk, vet vad dom vill och kan jobba ihop, säger Andrew Jones. Grundformen ska vara klar och då blir det ett bättre arbete hela vägen.
Nu är det Magnus Möllerstedt som gör scenografin och Hans Wigren som regisserar.
Vi ser en vacker port som ska leda in till trollkarlen, ett slott som tillhör den onda häxan, en grundkuliss i soliga höstfärger och regnbågslandet som kallas för mellanridå.
- Det är ovanligt många fonder i den här uppsättningen, så vi blev faktiskt osäkra på om vi skulle klara av det, säger Andrew. Men det kan vara roligt när det är stressigt också och vi ser att det fixar sig.
Verkstäderna har många föreställningar i luften nu, snart kommer Kranes konditori, Oväder, Ung Scen Östs Huvudvärk med E. Dessutom arbete med de pågående, Min modiga mor, det är Amadeus (där folk ringer och vill köpa vildsvinen), det är Sockersyndromet. Scenerier som byggts upp, underhålls, rivs och därefter går det mesta till tippen.
I det stora sammanhanget tillhör Trollkarlen från Oz, med alla sina klurigheter, ändå ett av de traditionella jobben.
Jane Gagner som för ögonblicket arrangerar häxans sidenkjol, talar om hur viktigt det är att man talar teaterns språk i allt man gör.
- Vi kan få skisser för att bli inspirerade, sen ska alla små delar stämma med helheten, säger hon. Det betyder att ibland ska dekorationerna knappast märkas, ändå ska den ge stämning eller berätta något. Det är något man måste lära sig och som är så roligt med arbetet.
Så jobbar vi med nyheter