Det här är den bästa bok jag läst om vikingatiden. Den ger nya och ibland överraskande aspekter på dåtidens leverne. För första gången får kvinnan sin rätta plats i skeendet. Författarna är medvetna om att källorna huvudsakligen berättar om överklassens liv, men de försöker ändå göra vanligt folk synligt med arbete och livsvillkor.Boken är slösande rikt illustrerad på var och varannan sida och påkostad med färg i anfanger, rubriker och citat från runristningar och tidig diktning. Det är en fröjd att bara bläddra i den.I början saknar jag att bildrikt berättande. Ragnvald blev rik i Bysans och köpte gårdar för en massa silver. Hur fick han hem det? I vilken form? Det måste ha fraktats meter för meter. Vaktat av vilka och hur många? Jag saknar ett berättande som skapar bilder i läsarens huvud.Men det kommer! När författarna lever sig in i Torbjörn skald som ristar för Gerlög och evigheten, då blir de rent skönlitterära utan att dikta sig bort från fakta.Torbjörn är van att rista på upprättstående stenar, nu är han tvungen att ligga på knä med en fårfäll mellan sig och den kalla hällen. Han vantrivs. Hans rätta hem är bland stormän där man skålar i frankiska glasbägare, där grisarna tillräds över glödande kol och där minnen från fordom blandas med senaste nytt från länder bortom Svitjod. Där lyste Torbjörn som en stjärna, där kunde han läsa hyllningsdikter till sin gynnare och herre. Vikingatidens människor - det är våra förfäder det handlar om. De lever i vårt språk och våra seder. Vi går fortfarande "ut i köket" fastän köket inte längre ligger i en särskild byggnad på tomten. Vi äter fortfarande gris och häst och reser fallosar mot himlen vid midsommartid.Vi vill gärna se vikingar som frilansande härjare med skepp. Här får vi veta att många av de stridbara nordbor som drog österut blev soldater under den bysantinske kejsaren eller storfursten i Kiev. Den plundring som gjorde dem rika var alltså krigsbyte.Mycket annat får vi veta. En hel del om mat och hur den tillreddes. Vi får fundera över varför Lund är en obegriplig stad. Inget vattendrag, ingen vägknut och en mil från närmaste kust.Vi får möta Adam av Bremen som skrev om nordborna fast han aldrig sett dem och censurerade våra sånger för att de var oanständiga. Och vi får möta araben Ibn Fadlan som också skrivit om våra förfäder men inte kunde ge oss våra dåtida sånger eftersom han inte kunde språket.Låt mig upprepa: det här är den bästa bok jag läst om vikingatiden. Kvinnorna blir synliga, inte bara när de läser över en hingstlem utan också när de leder upptäcktsresor ända bort till Vinland på den amerikanska kusten. Bra gjort Harrison & Svensson!
