Överklassen har aldrig svikit någon
Marcus Birro
Foto:
Det är vanligt folk som sviker.
Det är inte de få som fuskar till sig en ledig dag från sitt stinkande jobb som sviker. Det är han som är idiotisk nog att gå dit trots att han är sjuk som gör det.
Står man nästan nederst är det mycket enklare att rikta sin snedvridna ilska ännu längre ner, mot sjuka och arbetslösa. De jävlarna ska veta hut!
I Västervik lägger Electrolux under tiden ner en fabrik som går med vinst för att tjäna ännu några miljoner i låglönelandet Ungern. Samma sak händer på andra orter runt om i landet. Vanligt folk blir lagom upprörda. Värre är det med grannen som ligger sjuk hemma med persiennerna nerdragna. Kanske man skulle ringa och tjalla på den jäveln? Som tyskarna och andra gjorde när de trodde en jude gick lös under trettiotalet. Är det samma telefonnummer som då? Lika bra att klistra upp det på kylskåpsdörren...
Det är alltså de sjuka, de arbetslösa och redan utsatta som ska ha stryk. Det är säkert bra. Vi styrs av vanligt folk, ni vet de där som aldrig kan fullfölja en mening när de kommer fram i ett lekprogram i teve, och de där man blir nervös av att se när de ska skrapa Triss i teve fyra.
Vanligt folk sitter i fören nu, det är dom som styr. Och det är farligt att ge sig på vanligt folk eftersom man lätt uppfattas som en elitistisk snobb som helt säkert anser sig vara förmer än andra, som kanske till och med avskyr Schlagerhelvetet och tillbringar dagarna med att skriva böcker och pjäser och på sin fritid till råga på allt helst ligger i soffan och läser tjocka böcker med långa meningar i.
Jag är allt det där.
Men jag är vanligt folk jag med.
Det är därför det svider i mig när jag hör folk ur min egen klass skryta om att de aldrig läst en bok, att man bör skicka fyllorna i Hörsalsparken åt helvete och att man bör sätta åt varenda jävel som har mage att gå och bli sjuk och dessutom stanna hemma av den anledningen.
Det är som att gå på sin egen begravning och bara se sina fiender vara där. Se dem stampa och spotta i gruset, släcka cigarretten med skosulan.
Man bör passa sig noga för vanligt folk nu för tiden. De är inte längre som de en gång var. De har ändrats, blivit bekväma, lite lätt lönnfeta, håller in magen till och med när de är ensamma, tycker Jonas Gardell är rolig, Gudrun Schyman trovärdig och tycker Sverige ligger i mitten av hela världen, som ett hjärta. Lite sunt förakt för vanligt folk skulle inte skada.
Det är ju synd då att jag är en av er... Hur gör man? Har någon där ute en bra lösning? Det händer ju ingenting. Man kanske borde låsa in sig och svetsa igen dörren. Det verkar, för varje år som går, som den bästa lösningen. Bara sitta här i mitt rum mitt i Norrköping och skriva böcker och pjäser, dikter och annat och gå ut ibland, men bara när det blivit mörkt och se allt vanligt folk sitta hemma bakom upplysta fönster och kasta ett öga in i barerna vid vattnet och se alla män som aldrig hann bli vanliga sitta där med sin öl och kvällstidning och fort gå hem och låsa dörren och hänga upp rocken och hoppas, verkligen innerligt hoppas, att vanligt folk kan vakna upp en dag och säga upp sig från sitt jobb, lämna sin familj, ta det där tåget till den där stan och börja om med nya drömmar, nya förhoppningar och förändra det här landet till ett land där man inte längre behöver skämmas för att vara vanligt folk.
Så jobbar vi med nyheter