Otympligt om svek i villaförorten
Barbara VoorsSmultronbettOrdupplaget
Men här blir de röda smultronbettet ett dödsmärke.
I denna Barbara Voors sjätte roman möter vi cellisten Molly. Hon är en vacker, men missnöjd, medelålders kvinna som söker spänning i livet genom att bedra sin man med orkesterns trumpetare.
Äktenskapet i den välbärgade villaförorten faller sönder av svek och romanen växer till en moralkaka, en vurm för kärnfamiljen och "vanans ömhet".
"Vi hade en gång en familj vi vanskötte den något så fruktansvärt. En sådan sorglig historia. För en liten stund av vällust." beklagar sig berättarjaget Molly Swartling.
När den lite sega vardagsskildringen får en thrillerlik vändning får den fart och griper någorlunda tag. Någon är ute efter Molly i uppfostrande syfte. Någon försöker dirigera hennes dödsmässa. Det börjar komma anonyma brev med ingående intervjuer med folk i hennes omgivning. Det ger nya skiftningar och tolkningar som bryts mot varandra. På stan ser hon affischer om "Mollys requiem". Mystiken tätnar.
Språket är fint och lättflytande. Men romanbygget är ganska otympligt med ständiga paralleller till Mozarts sista dagar. Jag kan inte se att detta stilistiska drag ger några extra dimensioner åt berättelsen. Det blir mest pretentiöst.
Så jobbar vi med nyheter