I maj är det dags för min dotter att åka Östergötland runt. Det ska bli jättespännande säger hon. Ja det förstår jag säger jag. Det är ju skitkul att åka runt en hel dag och kolla på historiska platser. Jag försökte dra mig till minnes min egen resa med skolan. Förmodligen var det 1982. Bussen var full av stojande ungar, solen sken och humöret var på topp. Vi sjöng sånger och retades och var odrägliga på det där sättet som 10-åringar är på en klassresa. Vi besökte i sedvanlig ordning Rökstenen, Omberg, Vadstena m.m. Rökstenen var första stopp. Vi hade lärt oss om runspråket i skolan och tvingats lära oss runalfabetet för att kunna läsa det hjälpligt. Tydligen var det viktigt för oss att kunna läsa det.
Vi såg stenen när vi klev av bussen. Detta var alltså starten för Sveriges litteraturhistoria. En ful gammal sten med tak över. Den stod mitt på en slätt vilket gjorde att det blåste så vi knappt hörde guidens rop om att vi skulle samlas. Guiden började läsa på stenen. Jag hamnade som vanligt längst bak, jag frös och längtade redan efter matsäcken. Vissa meningar nådde mig i vinden: - sin gotiska häst... den främste av Märingar ... det tolfte var Gunns häst... ser föda på slagfältet... Vilen är det. Han kunde krossa en jätte. Vilen är det. Nit... avlade nittioårig son.
Kanske var det vinden eller min oförmåga att koncentrera mig på något så obegripligt som fick mig att undra. Om man nu skulle göra sig omaket att rista i sten så borde man väl skrivit ner något viktigt eller intressant? Den kringelkrokiga texten som ibland såg ut att vara skriven upponer stärkte min misstanke om att författaren varit full. I vilket fall var det skönt att lämna blåsten och gå in i bussen. Alvastra kloster minns jag inte ett skvatt av. Omberg är som bortblåst. Sista stopp var Vadstena. Där skulle vi få äta ordentligt. Vi stannade vid Mårten Skinnares hus. Där fick vi höra om detta fantastiska stenhus som Mårten var så stolt över. Han var rikast i stan tydligen och hade råd med en riktig toalett. Jag tittade in i mörkret i huset och kände den unkna doften och bestämde mig för att inte gå in utan istället koncentrera mig på äggmackan och toaletten. Jag svalde äggmackan och begrundade hur obehagligt det måste ha känts att gå in i en träbit som var fastlimmad på ett stenhus, flera meter upp i luften? Och sen bajsa ner på gatan?
Mårten Skinnares toalett var egentligen det mest bestående minnet från resan.
Förra året i maj gjorde vi en liknande resa. Som vuxen älskar jag Vadstena, kloster och gamla hus. Mycket fin och god matsäck packad omsorgsfullt av min särbos farbror, Benny. Alvastra kloster var otroligt vackert och spännande. Tioåringar lekte kurragömma och upplyste oss om att de var från klockartorpet och att de reste Östergötland runt. Det var en underbar dagstripp med sol och kaffe och mysigt sällskap. Men Runstenen skippade vi utan diskussion.
