Uppenbarligen har Richards bestämt sig för att låta allt komma ut, att lägga korten på bordet, t ex om drogmissbruket. Att han varit riktigt illa däran under långa perioder har alla förstått.
Jag har nog däremot alltid trott att stjärnor av den här kalibern skickar betjänter att köpa knarket, så att de själva slipper ge sig ut på gatan. Men här berättas om hur Keith rör sig i riktigt farliga miljöer för att få tag på droger. Oftast beväpnad med skjutvapen eller kniv, inte sällan i livsfarliga situationer. Han tar också själv till våld och hotar med våld vid flera tillfällen, det är ingen vacker bild.
Men det är alltså en osminkad version av livet vi får. Något som ju är rätt ovanligt vid självbiografier. Visst finns det stråk av självförhärligande också, inte minst när det kommer till musiken och hans egen betydelse.
Men det kanske är en korrekt bild också. Det är intressant att ta del av hur han upptäcker att man kan stämma om gitarren som en banjo och ta bort en sträng och då få till det där typiska soundet i t ex Jumping Jack Flash och Honky Tonk Women. Visst är han en stilbildande musiker och visst har han betytt oerhört mycket för att lyfta fram amerikanska legender som annars fallit i glömska.
Han har verkligen en passion för blues, country och ursprungsrock. När Rolling Stones bildades var de uttalat anti-pop. Men så vaknar de upp en dag och är plötsligt just popstjärnor.
Brian Jones blir komplett galen och går under. Mick Jagger börjar umgås med de rika och vackra och vill att bandet ska låta som något som han hört på disco senast.
Hatkärleken mellan Jagger-Richard är omsorgsfullt skildrad, de tycks ju vara varandras motsatser. Richard har fortfarande en rebellisk attityd, han avskyr uppenbarligen poliser och är väldigt mycket anti-establishment. När Mick blir jätteglad av att bli adlad av drottningen, så blir Keith bara förbannad och tycker att det är en skandal att Mick går med på det.
Tillsammans har de ändå skapat en del odödlig musik, och på scen kan det ännu glöda om dessa Glimmer Twins. Den som är det minsta intresserad av Stones musik och Keith Richards ovanliga livsbana ska nog inte missa den här boken.