Oslagbar kombination på Crescendo

Sarah Riedel sjunger Cornelis text till Georgs musik i ”En visa till Linnea när hon inte ville vakna hos mej”.

Sarah Riedel sjunger Cornelis text till Georgs musik i ”En visa till Linnea när hon inte ville vakna hos mej”.

Foto:

Kultur och Nöje2013-08-13 11:18

Riedel x 2

Plats: Crescendo

Datum: 12 augusti

Den något kryptiska titeln, Riedel x 2, står för Sarah och Georg Riedel. Tillsammans med pianisten Jonas Östholm framförde de ett program på temat Cornelis Vreeswijks osjungna sånger. Inom ramen för Östergötlands Musikdagar & Linköpings Kammarmusikfestival 2013 konserterade man i Norrköping.

I konsertprogrammet kallas konserten ”Årets jazzhändelse!”, vilket väl är att ta i då de tre plus sångaren Nikolaj Dunger framförde nästan exakt samma program för knappt ett år sedan. Dessutom var repertoaren knappast ”The American Songbook” utan Georg Riedels tonsättningar av Cornelis ”Osjungna sånger” från 60-talet.

Jazz- och bluesdoft

De svenska jazzmusikerna gillade i regel inte vissångare, men de såg inte Cornelis som vissångare utan som bluesmusikant. Oavsett om han sjöng om Fredrik Åkare, Cecilia Lind eller Rosenblad så fanns det blåa toner och bluesfeeling även om det inte handlade om 12-takters bluesteman. Dessutom spelade Cornelis ofta med jazzmusiker som pianisten Jan Johansson, gitarristen Rune Gustafsson och just basisten Georg Riedel. ”Ta hit ett piano, sa Jan Johansson” är jazz rakt upp och ner… fast ändå inte. ”Rörande ett intermezzo” som handlar om otrohet (vanligt tema i bluesen) är blues… fast ändå inte! För jazz svarar den ypperlige pianisten Jonas Östholm hisnande improvisationer och Georgs ibland nästan övertydliga ”walking bass”. Som en fjäril, tunn och bräcklig, svävar Sarah Riedels tunna röst. Kombinationen av dessa tre röster gör deras musik så unik.

Spännvidd

Georg Riedel är unik inom svensk tonkonst. Vare sig han ”kompar” på sin bas eller komponerar, är rösten unik och ensam i sitt slag. I de tonsatta Cornelis-texterna finns visa, jazz, blues, folk och noterad europeisk konstmusik. Allt blandas väl och sedan är det upp till lyssnaren att plocka de egna favoriterna. De harmoniella skiftningarna och ibland tonartbytena i en och samma komposition är ibland hisnande. Trots detta satt jag mot slutet av den ovanligt korta föreställningen (drygt 60 minuter) och önskade att de skulle vända på steken och lira en skitig boplåt av Charlie Parker. Det tror jag att Cornelis hade uppskattat! Men visst, kombinationen Cornelis Vreeswijk och Riedel är en näst intill oslagbar!

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!