Oskattad och ouppskattad arbetskraft eller Mitt liv som piga
På min tid sa man inte du utan Brittmarie. Förutsatt att den tilltalade hette Brittmarie förstås. Och det hette hon som piga. Och då lät det "vill Brittmarie göra det och det och det."
Brittmarie skulle först och främst passa barnen hette det, men när barnen var sysselsatta eller på finpromenad med sin pappa nån söndag, fick Brittmarie som då var i unga tonåren tvätta och laga mat och städa.
Så bra att få lära sig tyckte mamma.
Vilken obildbar typ tyckte nog däremot min arbetsgivare.
Hon skulle kolla sista sköljvattnet när jag tvättade familjens kläder i badkaret minns jag. Det skulle vara alldeles klart.
Hallens marmorplattor skulle såpskuras varje fredag för att det luktade så gott.
Det är väl fint alltihop, det var bara det att jag inte hade nått den ålder då jag förstod meningen med sånt. När hela livet bara låg där, utanför, väntande.
Mat skulle den här okunniga tjejen laga fast hon bara hade nån termins skolkök bakom sig och inte var ett spår intresserad. Inte av ungarna heller.
Stackars familj.
Stackars barn.
Den enda trösten var väl att jag var så billig.
Och så respektfull och kallade frun för fru vadetnuvar och herrn för herr vadnudetvar.
Sånt kom man överens om vid starten.
Det hette att man hade en flicka "som familjemedlem".
En flicka som var intresserad av praktiskt taget allt utanför hemmet, utanför disk, ungar, dammsugare, tvätt och lekparker.
Undrar om jag lärde mig något egentligen. Det tog väl ett år det här. En lång regnig sommar minns jag.
På landet. Så gräsligt! Fanns inget snyggt att titta på, nån sorts handelsman Flink försökte skoja till det, men just i det fallet var jag lyckligtvis trögflirtad.
Finns "flickor" idag? Av det slaget. Som hjälp i hemmet med "fritt vivre" som betyder att man får fickpengar för sitt jobb - som i mitt fall omfattade tidigt och sent och alla dagar i veckan, (så som den tidens husmor arbetade) och eftersom man inte hade några fasta utgifter så behövde man ju inte så mycket. Fickpeng med avdrag om man slog sönder något! Vilket man självklart gjorde.
Au pair kanske är det närmaste numera, men då ska det ju vara utomlands och det är väl vissa regler med ingående språkstudier, eller?
Som jag ser det nu var det väl meningen att man skulle fostras till en god hemvårdare. Fast det hette praktik och var önskvärt om man skulle söka in på såna där skolor där man blev sjukvårdare eller barnvårdare el. dyl.
Det tog ett tag innan jag kom på att fundera på vad jag ville och om man kunde göra något åt det.
Att vara "Brittmarie " var i alla fall botten, det stod klart efter det där hembiträdesåret.
Vi var kanske överens om det, min arbetsgivare och jag.
Så jobbar vi med nyheter