En far och hans son och kommer allt närmare varandra medan de reser över slätterna i den amerikanska delstaten Nebraska.
Alexander Paynes nya tragikomedi om män, fäder och deras familjer är full av torr, helt osentimental humor, stillsam melankoli, inspirerade repliker, stark miljöatmosfär och högklassigt skådespeleri. En sevärdhet i samma klass som The Descendants, About Schmidt och Sideways, i gnistrande svartvita bilder som fungerar bäst på stor bioduk.
Gamlingen Woody Grant är övertygad om att han har vunnit en miljon dollar och har gett sig iväg för att hämta ut en miljon dollar, som han helt felaktigt tror att han har vunnit. Hans yngste son David följer motvilligt med och får veta allt mer om fadern, en hygglig, misslyckad slarver, nu alkoholiserad, och om hans och släktens sorgliga liv, medan snikna släktingar och bekanta dyker upp i jakt på pengar. I botten finns allvarliga saker som självrespekt och försoning. Det lyckas Payne tala lättsamt om, med hjälp av skådespelarna och den klockrena tonen i manuset.
Bruce Dern som den nerslitne, envetne och slutne fadern Woody gör sin bästa roll sedan sin storhetstid på 1970-talet. Hans starka sida är att spela udda och obalanserade typer, oftast karikatyrer. Här gör han en riktig människa och är en sevärdhet i sig själv.
Men den okända June Squibb är precis lika bra som hans hårt prövade fru, likaså Will Forte som den lojale och tolerante sonen.
Birollerna är perfekt valda och spelade, och vi kommer väldigt nära miljöerna, slitna småstäder med enkla hus och barer, omväxlande med väldiga landskap. Musiken är smått originell och värd att lyssna på.