Osäkerhet ger spänning som håller hela vägen
ANNA JÖRGENSDOTTER Änglarnas syster Albert Bonniers
Anna Jörgensdotter.
Foto:
Anna Jörgensdotter är otroligt bra på att skriva om innerlig osäkerhet. Hon verkar ha så fulländad känsla för detta tillstånd att hon kan gestalta den hos alla sorters människor: Sonja, tonåringen som bor ensam med sin mamma och har förlorat sin bror. Katrina, den 40-åriga kvinnan som flytt kommunismen i Albanien, hennes make Rolf som är en ensam och svartsjuk. Sonjas mamma vars liv går ut på att sitta och titta ut genom fönstret.
Med sådana genuina känslor lyckas författaren också väcka läsarens sympati för de flesta karaktärer. Man känner verkligen för dessa människor och vill att de ska vara lyckliga.
Samma träffsäkerhet och mångsidighet finns däremot inte i hennes gestaltning av karaktärernas språk. En ungdomlig aura finns kvar oavsett vem historien handlar om. Stundtals är detta något man har överseende med eftersom huvudpersonen Sonja trots allt är en tonåring.
Men ändå känns det som att det borde ske en större förändring när det är karaktären Katrina som det handlar om. För trots att hon är tämligen ny i Sverige är hon samtidigt en fullvuxen kvinna. Innan hon anlände hit var hon en vuxen människa i Albanien och hade upplevt mycket. Det borde alltså vara större språklig skillnad mellan Sonja och Katrina.
Änglarnas syster är en engagerande berättelse. Hela tiden vet du att någonting kommer att hända men har inte vad. Anna Jörgensdotter bygger upp stämningen skickligt. Ju längre historien framskrider desto mer närmar sig parallellhistorierna om Sonja och Katrina.
Romanen är uppbyggd på så sätt att den hoppar mellan karaktärerna. När läsaren nått de sista sidorna då tar det mindre än en sida mellan hoppen. Mörkret hopar sig och man känner på sig att katastrofen är nära. Men man vet inte när det kommer att hända och vem som kommer att drabbas.
Så jobbar vi med nyheter