Jag är jag
Emma Adbåge
Rabén & Sjögren
Någonstans i Östergötland (det syns på bilden där pappan läser ?Östgötabladet?) bor Mickan, snart åtta år, som är bäst i klassen på att rita men som aldrig räcker upp handen. Här bor också bästisen Peggi och jobbiga Gela. Här försvinner fiskarna från klassens akvarium, här är Mickan rädd för snickis och här tänker hon över djupa tankar.
Med varm humor berättar Emma Adbåge om roliga saker, jobbiga saker, pinsamma saker, och hemska saker. Genomsyrad av ett fint barnperspektiv men med en smula humor som även vuxna skrattar åt blir Jag är jag en historia som både små och stora kan tycka om och känna igen sig i.
Fokus ligger på rädslor och obehagligheter, sånt som vi alla kan känna igen oss i. Naivt och ärligt berättar Mickan själv om sitt liv och hur hon ibland verkligen inte vågar. Den lilla flicka vi möter i berättelsen är en som på utsidan inte verkar särskilt tuff, men på insidan är desto säkrare i sig själv. Hon vet vad hon vill och vad hon känner och hon kan uttrycka det. Ofta verkar berättaren kanske äldre än åtta år, men visst kan även barn känna och tänka - ibland kanske mer än de vuxna.
Emma Adbåge är liksom sin tvillingsyster Lisen (som boken tillägnas) både författare och illustratör. Jag är jag har hon illustrerat själv, och bilderna är en viktig del av berättelsen. Med enkla, lite barnaktiga teckningar fångar hon vardagliga situationer såväl som abstrakta känslor på ett mycket fint sätt. Kombinationen av text och bild ger en berättelse som får mig att både minnas jobbiga lågstadiedagar och bli alldeles varm i hjärtat av nostalgi.
