Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Ordinäre Browns senaste mer lättsmält än usel

DAN BROWN
I cirkelns mitt
Albert Bonniers

Foto:

Kultur och Nöje2005-08-30 06:00
Patrik Selsfors
Jag har aldrig tillhört Dan Browns hyllningskör. Hans förra succébok Da Vinci-koden är enligt mitt förmenande en habil, men endast habil, spänningsroman, rappt berättad och med ett driv som är ganska typisk för amerikanska författare i denna genre. Nej, det kan knappast vara Browns enastående författarkvaliteer som fick Da Vinci-koden att segla upp som förra årets bestseller. Givetvis var det ämnesvalet.

Konspirationsteorierna, de dolda agendorna, mysticismen, gåtorna, det feministiska anslaget och det new age-luktande innehållet ligger förmodligen helt rätt efter till exempel tv-serier som Arkiv X och filmsuccéer som Matrix. Intresset för boken har också varit enormt, det har gjorts dokumentärer om sanningshalten i Browns teorier om Jesus ättelinje som fortfarande ska gå här på jorden bland oss vanliga.
Guidade visningar görs på romanens nyckelplatser och Da Vincis konstverk Nattvarden har blivit studerad med lupp av intresserade läsare. Man kan väl säga att rent källkritiskt och vetenskapligt har hans teorier blivit vederlagda ganska duktigt, nu är det ju inte det väsentliga för tillskyndarna av Browns teorier, själva poängen är ju just att det är dold kunskap som har motarbetats av de onda motståndarna, mörkningen fortsätter bara...

Men nu kommer alltså Dan Brown med en ny thriller, nu är det upp till bevis. Det är inte utan att man väntar sig nya halsbrytande övningar i den Brownska stilen. Men - Dan Brown har haft sinnesnärvaro att göra något helt annat, inte ännu en upprepning av det gamla, vinnande konceptet. De konspirationsteorier han presenterar i I cirkelns mitt är av en helt annan valör. Mer i Frederick Forsyths och Alistair MacLeans anda.
Här är det Nasa som för att få förnyade anslag och för att inte privata krafter ska få tillgång till rymden, iscensätter en bluff i stor skala. Huvudpersonen är dotter till en senator som siktar mot presidentposten. Hon kommer, tillsammans med några forskare hemligheten på spåren och en rasande jakt startar. Givetvis finns här en kärlekshistoria som blommar ut i slutet, här finns slemma politiker som saknar varje tillstymmelse till moral, här finns handgångna män som inte väjer för något i sin iver att uppfylla sitt blodiga uppdrag. Man har med andra ord sett det förut.
Det som är detsamma som i Da Vinci-koden är: drivet, tempot som påminner om ett filmmanus; de synnerligen grunda och fyrkantiga personteckningarna och en viss stolpighet i dialogen som kan irritera. Det är inte genomuselt på något sätt. Man dras in i handlingen och fortsätter att läsa, det är lättsmält och utan motstånd. Den författare jag kommer att tänka på är Michael Crichton (Jurassic park) som skriver på ett liknande filmmanus-aktigt sätt och som också har intresset för vetenskap, en vilja att ligga i framkant på teknologin.

Det skulle förvåna mig mycket om I cirkelns mitt skulle nå ens i närheten av Da Vinci-kodens framgångar. Det här är en ordinär thriller i en ordinär genre skriven av en ordinär amerikansk författare, varken mer eller mindre.
Och ärligt talat, ordinär är väl vad Dan Brown egentligen har varit hela tiden?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!