Orden kränger i Malmstens levande prosa

Boken är så vacker och fint arbetad. Den har fack på insidan av pärmarna där man kan lägga lappar kanske. En resår håller ihop, ett sidenband att lägga som bokmärke.
Alldeles för fint egentligen.
För Bodil, hon bråkar och rumsterar, sliter med vardagen, men de hemska resorna till Arlanda och åter, ställer upp som författare i intervjuer och bokdagar fast hon absolut inte vill. Vrenskas med språket förstås, i första hand. Skriver en rad och hånar den i nästa, ett ord som hon plötsligt hakar upp sig på, vad säger det egentligen?
Hon har sina husgudar som hon till exempel snor boktiteln från, Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig. Från Szymborska.
Vems hjärta bultar i Bodil Malmsten? Det är några författare med Thomas Bernhard i täten, Pamuk, Majakovskij, Kertész, det är anhöriga, det är knappast vi läsare. Om sig själv skriver hon "min ondska mot mig själv är avgrundslik".
Vi börjar känna till Finistére. Exilplatsen, vald när Sverige blev omöjligt. Bitterheten hålls vid liv, men hon är den första att anmärka på den. Så skriver hon ofta, blir man tveksam inför något är hon först med att slå hålet.
Det är hela tiden spännande. Orden kränger som i en levande poesi. Den stora romanen får vänta eller så är det just den här, tankarna, infallen, engagemanget, ilskan som får en att tänka dels på tv-s Griniga gamla gubbar som är så roande, dels Tove Janssons ettriga Lilla My, och så den där osäkerheten bakom, visst var det rätt att flytta? Vem skulle kunna erkänna något annat när man satsat så mycket? Trots dom där jäkla mullvadarna som inte går att förlika sig med, inte ens med hjälp av terapeutiska samtal. Fukten som går genom huset, havet som vrålar, franskan, det främmande. Och insikten att det finns möjligen lika många knölar i Frankrike som i Sverige.
Men, som hon skriver, vill man bo i Finistére får man leva med det.
Ungdomsbråken i förorterna går längs med andra småberättelser. Hon håller andan, som många, någonting är så fel. Noterar att de unga männen bränner, slår sönder och river ner och kvinnorna städar upp efter dem.
Hon njuter av en såpa på tv, The Shield. Skriver ständigt romaner i huvudet, som alltid. Boken är illustrerad med fantastiska foton, tagna av författaren, de är säkert valda med hennes egen poetiska kompass.
Bodil Malmsten-älskarna får vad dom/vi vill ha. Det känns fantastiskt! Vem bryr sig om nån stor roman?

Orden kränger i Malmstens levande prosa

Bodil Malmstens bok gömmer sig längst bak i höstbokskatalogen, som om den bara vill upptäcka av oss som letar. Det går bra, vi söker och finner hennes lilla förlag. Hon har säkert gjort sig osams med de mer etablerade.

Bodil Malmstens bok gömmer sig längst bak i höstbokskatalogen, som om den bara vill upptäcka av oss som letar. Det går bra, vi söker och finner hennes lilla förlag.
Hon har säkert gjort sig osams med de mer etablerade.