Orden flyger och flyger
BODIL MALMSTENFör att lämna röstmeddelande Tryck stjärna. Finistère
Bodil Malmsten. Foto: Scanpix
Foto:
Den senaste boken heter För att lämna röstmeddelande Tryck stjärna.
Hon ger ut sin bok på eget förlag, hemorten Finistère.
Den är inte bitter, skriver hon, den är inte självömkande, säger hon, den är inte gnällig, säger hon däremot inte.
Nja, men nog är den svart utan att man alltid anar varför.
Ok, försäkringskassan är inte snäll, inte förstående, det är en sträng myndighet vi redan tidigare vet att författaren har drabbats av.
Nu är det fem personer som berättar om sina besvikelser.
Långtidssjukskrivne Bert-Ove som får sitt bidrag halverat. Han kan inte lyfta tanken från pengar.
Giselle som reducerats till anhörig, med allt vad det medför av särskild behandling. Hon görs maktlös.
Edvard går och skjuter upp att skjuta sig. Han har ju allt, en bra familj, men nix. Bagaget var fel, fel från början.
Jessica. Duger inte, känner press, hatar omgivningens krav, kvinnofloskler, barnkrav.
Thomasine. Som barn kände hon av den ojämlika orättvisa kärleken, mor som älskade, far som drog sig undan. Själv vaccinerad mot kärlek efter det. Utom mot barnbarnet, svaga punkten.
Thomasin är inte jag, skickar författaren med. Trots det inre Jämtland som rotplats.
Fan trot, alla är säkert Bodil Malmsten, lite här och där, det är hennes språk alla har, hennes funderingar, hennes känsliga granskande av orden, begreppen, som kan leda oss så tokigt. Men mest är det ilska, mot någon samlad överbyggnad med F-kassan på toppen.
Alla personer är utlämnade till telefontider, automatiska svarare, tryck etta, lämna röstmeddelande, stjärna, fyrkant, bortkoppling.
Sånt kan förstås göra en både rasande och apatisk. Men inte känns all sorgarg vånda som något jag vill rekommendera som oundgänglig läsning. För det måste åtminstone någon av personerna ta ett kliv till, bort från sig själva.
Så jobbar vi med nyheter