Önskelistor nu och då
Carolina Häggkvist
Foto:
- Det är skrivet i den ordningen jag önskar det.
- Vad bra. Så jag inte hade gått och köpt en häst när hon hellre ville ha en platt TV.
Två saker slog mig. Den första var att jag måste ha fått fel önskelista. Denna kunde omöjligtvis tillhöra en åttaårig flicka. Lika lite som den kunde tillhöra en åttaårig pojke. Åttaåringar - vars läseböcker lärde dem att far ror och mor är rar - skulle inte önska sig saker från min önskelista (så när som på hästen då).
Den andra var - om nu denna lista var riktig - kunde vi verkligen vara släkt? Jag som var så god? Lite nostalgiskt började jag tänka tillbaka på min egen barndoms önskelistor. Tankarna fick mig att må bra. Fred på jorden, torrmjölk till mitt fadderbarn och en påse äpplen (för tandhygienistens skull). Jag hade önskat saker för att andra skulle få det bättre, ingenting direkt till mig själv.
- Kommer du ihåg det året när du bara önskade dig äpplen? frågade pappa som hade registrerat min reaktion på listan.
- Ja, för att hålla tandtrollen borta, svarade jag och kunde riktigt känna tandhygienistens varma klapp mot kinden. Duktig flicka.
- Nej, det var ju för att vinna äppelkriget på gatan. Du försökte till och med pantsätta tvärflöjten för att kunna köpa fler vinteräpplen. Och vann gjorde du ju, en pojke fick de till och med hämta i ambulans.
Åttaåringen tittade på mig med en ny sorts respekt i blicken.
- Gjorde du det där?
- Ha, ha, nej vet du vad, där har morfar fel. Men hellre en kameramobil än en häst alltså?
På min tid hade vi insett det symboliska värdet i en julklapp. Vi kunde glädjas över en ballong i flera månader. Och när den sprack gjorde vi slangbellor av den och sen...
Genast var han där igen och högg - han som inte skulle få någon julklapp alls i år.
- Eller det året du bara fick en ballong. Som straff för att du hade klippt ner grannens tävlingsrosor. Men den gjorde du en slangbella av och dödade kvarterets alla trastar.
Åttaåringen hade blivit helt ointresserad av sin forna önskelista, någonting nytt hade nämligen glidit rakt in på den åtråvärda förstaplatsen.
- Nu vet jag, sa hon och slog ihop händerna av ren förtjusning. Jag önskar mig en busdag tillsammans med min moster!
Därmed var åttaåringens samtliga framtida önskelistor säkrade ända fram till myndig ålder. Så klart att tjejen skulle få en busdag. Och en MP3-spelare, en kameramobil, en platt TV och en häst.
Så jobbar vi med nyheter