One Direction: This Is Us
Filmstaden
Regi: Morgan Spurlock
I rollerna: Niall Horan, Harry Styles, Zayn Malik, Liam Payne, Louis Tomlinson m fl.
Betyg: * *
Förbi är tiderna då en manager gick runt i småklubbar i hopp om att hitta framtidens popstjärnor. Förbi är tiden då pojkband behövde göra gayklubbsturnéer innan de kunde slå stort. Industrin har utvecklats till att skapa arenor av förödmjukelse i form av ”Idol” och ”X Factor” där pengar bara växer och talanger ibland plockas ut medan de flesta är där för att göra bra tv. I ”X Factor” i Storbritannien ställde fem tonårskillar upp i hoppet om att gå vidare. Det gick inte som de hade tänkt. Men en idé från domarna i ”X Factor” att de skulle bilda en grupp tillsammans ledde till den mångmiljonindustri som heter One Direction.
Morgan Spurlock, mannen som gjort filmer som ”Supersize Me” och ”The Greatest Movie Ever Sold”, har regisserat filmen om världens just nu största pojkband. Man ska inte luras av detta och tro att det här är en dokumentär i ordets rätta mening. En dokumentär hade exempelvis innehållit färre stiliserade konsertscener och problematiserat detta märkliga fenomen pojkband. Betänk då att Simon Cowell producent för filmen, mannen vars skivbolag anlitat One Direction och som var domare i ”X Factor” när killarna upptäcktes. För fansen är detta perfekt. Vi andra hade gärna utforskat denna skeva verklighet som killarna lever i. Då och då snubblar Spurlock på lite mer intressanta detaljer, men för få gånger.
Det absolut mest skrämmande är dock den våg av cynism som hela projektet rider på. Alla inblandade, kanske förutom killarna själva, tjänar stora pengar på väldigt unga flickor. Morgan Spurlock har säkert hoppat på projektet av precis samma orsak. Medan killarna knappt får någon vila och apas runt framför våra ögon, för unga för att helt greppa detta själva, sitter Simon Cowell någonstans och skrattar hela vägen till banken. Frågan är hur mycket av succéen som gynnar killarnas framtid. Pojkband har traditionellt varit mycket utnyttjade konstellationer som inte tjänar majoriteten av de resurser de genererar. Genom att välja barn till ett pojkband har producenter, managers och andra förenklat processen. Medlemmarna i Take That gick motvilligt med på att bli utnyttjade, medlemmarna i One Direction verkar inte medvetna om att de blir det.
Att gå och se filmen är däremot bland det roligaste man kan uppleva på bio. Tonårstjejer som lever, skriker, skrattar, gråter och utropar "oh my God!" titt som tätt. Kom bara ihåg att ta med öronproppar.