On the road again
STOCKHOLM (TT-SPEKTRA)Det är något som många drömmar om.Men få vet vad egentligen vill säga.Att åka på rockturné, alltså.Vi satte oss i en van tillsammans med Mary Slim för att skingra myterna under en resa runt Skandinavien.
Trummis jansson, chauffören Macke Söderlind och gitarrist Axén funderar på hur man ska lasta för att få plats med både instrument och madrasser. FOTO: JOHAN B HANSSON/TT SPEKTRA
Foto:
Klockan fem på morgonen, dagen efter turnépremiären på Mosebacke i Stockholm, med futtiga två timmars sömn att ta spjärn emot är det dock föga glamouröst, kan sägas.
- Man håller ju på med det här för att komma vidare, ta sig till större gig, få större publik, egna fans, göra turnéer i andra länder. Man vill komma upp sig. För ju större det blir desto bekvämare blir det. Det är klart att vi ser fram emot åka i en nightliner, ha ett crew som fixar allt och bo på schysta hotell.
Som det är nu är till och med tandborstningen ett problem, i alla fall för trummisen Patrik Jansson, som sovit i bussen och vaktat utrustningen.
<b>I brytpunkten</b>
Turnén som vi hänger med Mary Slim på är den längsta sammanhängande bandet gjort. Fyra datum i ett svep och sedan några dagars ledigt innan den avslutande femte föreställningen.
Ska man tala om bandets status, så står de i dagsläget i den viktiga brytpunkten där de ska kunna häva sig över undergroundnivån och kunna göra rejäla turnésvängar på egen hand, liknande den de gjorde tidigare i år tillsammans med stallkamraterna på White Jazz, Nomads.
- Nästa delmål blir med singeln och videon "Quite intoxicated". Går det bra då kan det kanske röra på sig mera, säger Mats.
Bara att ta sig utanför landsgränsen, till Danmark och Norge, känns som ett bra steg. Över huvud taget så tar de alla tillfällen som ges att komma ut och spela. Det är det som krävs. Spela, spela, spela...
Det ligger ekonomi i det och band på halvnivå tvingas inte sällan öppna plånböckerna.
- Vi brukar gå plus minus noll. Det måste man se till att göra, det går inte hålla på att betala för varenda gig, säger Mats. Men man räknar ju heller aldrig med mer än att gå jämnt upp.
För turen Stockholm-Köpenhamn-Trollhättan-Oslo har man räknat med utgifter på åtta tusen spänn, men med större intäkter än budgeterat blir det till och med lite slantar över.
<b>Strul med boendet</b>
Turnéfordonet, den bensintörstiga Dodge-vanen har de hyrt av en bekant och boendet har de ordnat med genom bekanta och skivbolagsvänner. I Köpenhamn strular det dock ihop sig med härbärgeringen och sex man får fälla ihop sig i bilen. Då välts alla föreställningar om det ljuva rockstjärnelivet över ända.
Möjligheterna att få nödvändig sömn i kroppen är inte de bästa. Varje del av kostcirkeln täcks inte in varje dag. Och någon chans för rekreation när sångare Olssons plågas av förkylning och halsont ges inte.
- Jag skulle lätt kunna ställa in i kväll, säger han med tjock stämma på morgonen för Oslo-spelningen.
Med händelsen i backspegeln konstaterar han:
- Näe herregud, vi har aldrig ställt in någonting. Det är en sån grej som man säger. Hade vi varit hemma och någon frågat om jag ville spela på kvällen skulle jag sagt nej, men nu var vi ute och det var en spelning bokad, så då är det bara att gå upp.
<b>Tråkigare i storstäderna</b>
Så här kommenterar "MF" Olsson och basisten Urrke Thunman resan, spelning för spelning:
n Mosebacke - "Så länge man inte är ett etablerat namn är det tråkigare att spela i storstäderna. En bra spelning i alla fall och bra med folk." (Mats)
n Köpenhamn - "Kul att spela på ett bra ställe med bra ljud och publiken verkade gilla det." (Mats)
n Trollhättan - "Mindre folk än vi hoppats på, men det fanns i alla fall de som kommit ända från Göteborg för att se oss och det är ju kul." (Urrke) "Jag trodde rösten skulle ge upp, det gick på ren vilja." (Mats)
n Oslo - "Jävligt kul, mycket folk och schyst ställe. En del strul på scenen, men det märktes tydligen inte utåt." (Mats)
Ett par dagar efter målgången med turnén är det ett småkrassligt gäng, som befinner sig på hemmaplan. Men de vill ut igen. Snart.
- Skivorna är ett medel för att nå målet och målet är att komma ut och spela live, säger Urrke. Att göra en skiva är kul, men det ger inte samma kick som att stå på en scen. Man får aldrig samma bekräftelse som när man spelar live.
I februari släpps debutalbumet och i samband med detta hoppas bandet kunna göra en Europaturné. Men redan i slutet av oktober med en spelning i Tammerfors, Finland, har de spelat i hela Norden.
- Därifrån måste vi flyga för att hinna göra ett gig i Gävle dagen efter. Det är fett som fan, flinar Urrke Thunman.
Lirar: "Melodiös hård rock"n"roll."
Medlemmar: Mats "MF" Olsson, Kent Axen, Urrke Thunman och Patrik Jansson.
Kort historik: Bildades i Stockholm för två år sedan av de före detta Katrineholmarna Mats och Kent, som hade låtarna och hittade en basist och trummis i utflyttade Gävleborna Urrke och Patrik. Scendebuterade kort senare på Café 44 i Stockholm.
Har fortsatt att spela på så mycket det bara gått och har byggt ett rykte kring sig i rocksvängen. Inom kort släpps nya singeln "Quite intoxicated" och med den bandets första video. I början av nästa år är det dags för debutalbumet, som redan ligger inspelat och klart.
Diskografi: Singlarna "Nothing in common" och kommande "Quite intoxicated", samt 10" "Saints from hell". Album släpps i februari. Har medverkat på hyllningsplattor till Hanoi Rocks, GG Allin, Turbonegro och kommande Ramones-tributen. "Terror i rock"n"roll Önsjön" (soundtrack). Kommande splitvinyler tillsammans med Adam West och A-Bombs.
Så jobbar vi med nyheter