Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Omfångsrikt om ett alltför kort liv i jazzhistorien

Jazzpianisten Jan Johansson dog i en trafikolycka i väghalkan utåt Arlanda en dimmig novembernatt 1968, endast 37 år gammal. Om allt han hann med under sin korta levnad berättar här Erik Kjellberg. Det har blivit en läsvärd svensk jazzhistoria med internationella utblickar.

Foto: SvD/SCANPIX

Kultur och Nöje2009-02-04 00:15
Sven Wernström
Jan Johansson har kallats en sanslös talang. Han kunde allt från studentspex till symfoni. Varje barn kan tralla hans Här kommer Pippi Långstrump. Många vuxna har upptäckt kvalitén hos gamla svenska låtar som varsamt hottats upp i hans Jazz på svenska. Vi som var med på 1960-talet minns honom med jazzens storheter, Arne Domnérus, Georg Riedel, Sonya Hedenbratt, Rune Gustafsson, Bengt Hallberg, Bengt-Arne Wallin... Få svenska musikanter har satt så kraftiga avtryck i sin egen samtid som Jan Johansson. Ingen har påverkat sina efterkommande med samma genomslagskraft, skriver Myggan Ericson i sitt Nöjeslexikon. Erik Kjellberg ägnar drygt 400 sidor åt Jans historia från födelse till död. Jan var främst pianist men spelade också dragspel, gitarr och vibrafon. Han blev uppskattad av den internationella jazzens storheter. Redan 1955 spelade han med Stan Getz på Nalen. Han framträdde även utomlands med Dizzy Gillespie, Charlie Parker, Errol Gardner, Svend Asmussen med flera. Jan Johansson var också kompositör. När turnerandet försvårades 1957 av bensinstopp under helgerna komponerade han Blues for Lange, tillägnad handelsminister Gunnar Lange. Den finns med bland bokens alla notexempel, de flesta i enkla tonarter till glädje för oss svaga notläsare. Vid mitten av 1960-talet var Norrköpings orkesterförening ett mycket mångsidigt och vitaliserande musikcentrum, skriver Erik Kjellberg. På en konsert 27 november 1967 framfördes Jan Johanssons verk Musik i Norrköping, skrivet för fyra jazzmusiker (altsax, gitarr, piano och bas) och nio symfonimusiker. En recensent i NT skrev: "Jan Johansson spelar själv pianostämman som vi är vana att höra honom och i en stil som man känner igen. Men så kommer han också med tvära kast och häftiga kontraster. Det är en engagerande komposition som man gärna vill tränga in i mera." Den 31 oktober 1968 - en dryg vecka före sin bortgång - framträdde Jan för sista gången med Norrköpings symfoniorkester. Konserten spelades in och gavs ut med anledning av Norrköpingsorkesterns 75-årsjubileum. Det är det sista klingande dokumentet med Jan Johansson, skriver Erik Kjellberg.
En ny bok
Erik Kjellberg Jan Johansson -
tiden och musiken Gidlunds förlag
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje