"Omfångsrikt om Bellman"
och en ann är liten.
En på lyckans toppar bor
och en ann i skiten.
Vill du veta något om Bellman hittar du det i den här boken. Därmed kunde recensionen vara slut. Men jag tar tillfället i akt att bre ut mig om lite som jag saknar.På ett ställe skriver Leif Landen: Det finns uppgifter om att Bellman skulle ha varit i Norrköping under riksdagen där 1769. Någon sådan uppgift har jag aldrig sett. 1769 är året för den hemresa från Essingen till Stockholm som skildras i epistel nr 48 (Solen glimmar) och där vi först möter Ulla Winblads blivande man Erik Norström. Den som hon skulle tillbringa nio stormiga år med i Norrköping.Leif Landen skriver: Kanske poeten fört samman de två. Det är märkligt. I epistel 48 berättar Bellman att det är just det han gör. I sjunde versen pekar han ut Ulla för Norström och kallar honom hennes fästman. I trettonde versen hotar han Ulla med straffarbete. Hon måste stadga sig och gifta sig när hon nu blivit 25 år och för gammal för sitt yrke som krognymf.I sista versen porträtteras hon: Och min Ulla, blek och sjuk, lät sin kjortel falla. Klev så bredbent i paulun. Movitz efter med basun (!). Maka åt dig, Norström! Frun tillhör ju oss alla.Ulla Winblad och Eric Norström gifte sig år 1772 och året efter kom de till Norrköping. I boken låter det som om Norström fick jobb hos tullen i Stockholm. Men det var vid sjötullen i Norrköping och den som skrev en platsansökan åt honom var Bellman:En ringa supplikant ur gruset jag framdrager,
som till min ringa hjälp en ringa tillflykt tager.
Han tror uti sin själ - Gud vet vem den tillhör -
att han har vunnit allt, när han blir visitör.Om detta och om parets händelserika liv i Norrköping kan man läsa hos Artur Nordén som bör finnas i Norrköpingsrummet på vårt bibliotek.Bellman gifte sig 1777 med 22-åriga Lovisa Grönlund. Leif Landen skriver att hon intar en mycket undanskymd roll i Bellmans diktning under hans senare år. Här saknar jag Lovisas roll i Fjäriln vingad. Denna dikt - Fredmans sång nr 64 - är i själva verket en platsansökan. Haga slott håller på att byggas och Bellman söker jobb åt Lovisa som åldfru på slottet så att åtminstone hon och de tre pojkarna ska bli försörjda. Hennes namn nämns inte, hon finns bara med som den sköna:Vad gudomlig lust att röna
inom en så ljuvlig park,
då man hälsad av sin sköna
ögnas av en mild monark...I en tidigare variant av dikten är karaktären av platsansökan tydligare:Hvad gudomlig lust att smaka
inom En så ljuflig Parck;
at där bofast se sin Maka
skyddad af En mild Monark.Sista versen talar klarspråk: Slit Lovisa ur min famn... men mig henne återgif, som En Åldfru - hvar? - på Haga.Ja, det var litet jag saknat i Leif Landens bok om Bellman. Låt mig upprepa att boken är ytterst läsvärd. Och rikt illustrerad med bilder av Sergel, Hilleström och andra. Även språket är bildrikt. Det manar fram Bellman, till exempel där han mot slutet sitter tyst och dyster, även i sällskap, och suger på en tom tobakspipa.Bellman dog 11 februari 1795. Han blev 54 år och 7 dagar. Han hade umgåtts i alla kretsar men levt i ständig fattigdom. Hans visor tycks inte åldras, de känns nya och friska ännu tvåhundra år efter hans död.
Så jobbar vi med nyheter