Norrköpings Symfoniorkester, De Geerhallen
Dirigent: Joana Carneiro
Solist: Elias Svanberg, trumpet
Verk av: Stucky, Byström, Sibelius
En härligt solig vårdag som i lördags, så är det kanske inte konsertbesök som prioriteras. Synd i så fall, för temperaturen var bra mycket högre inne i DeGerrhallen än utanför, särskilt under den stränga men hjärtevarma symfoniska kramen efter pausen.
Steven Stuckys Radical Light gjorde ett organiskt helgjutet intryck trots spretiga infall och ljudeffekter. Här samsades det lätta skira anslaget med drivande energisk tyngd i stråk och blås, helt i Sibelius anda. Storslagen och spännande musik, med rik och underfundig orkestrering.
Britta Byströms trumpetkonsert Förvillelser följde med SON:s egen Elias Svanberg i solostämman. Inledningen naken och trumpetstämman hela tiden klart utkristalliserad i skarp relief mot orkesterns speglande fond. Energin och impulserna i inledningen stillnar mot en meditativ stämning med en alltmer sorgset sökande trumpetstämma. Lite av trängsel mellan dessa friska och tillgängliga, relativt nykomponerade verk, som båda behövt en större sfär för att komma helt till sin rätt.
Kan inte hjälpas att Sibelius femte Symfoni, inte så ofta spelad, blev den stora behållningen. Kraftfullt uttolkad och förmedlad av Joana Carneiro som, engagerad in i sin minsta muskelfiber under hela konserten, med stora svepande slag lyfte fram monumentala klanger, stora och omfamnande. Impulserna som eldstungor över orkestern , det blossar upp än i stråk, än i blås, finns ingen kantighet, inga skarvar. Flödande mättade klanger, omsorgsfull dynamik, nerv och stor närvaro. Aldrig det minsta insmickrande hur pastoral notbilden än är. Absolut musik. Tack!
