Om snickaren lyckats
De tyska attentaten mot Führern och nazismen är inte särskilt uppmärksammade av omvärlden, men krönikören har studerat. Foto: Scanpix
Foto:
Det visade sig emellertid ha ett helt jättehus på Stauffenbergstrasse (Stauffenberg var den där arméstabschefen som misslyckades med att spränga Hitler i atomer i juli 1944), bräddfyllt med dokumentation av tyskt motstånd. För även om det procentuellt inte var många av tyskarna, som satte sig upp mot Hitler & Co, så blir 4 procent av 70 miljoner ändå en himla massa folk. Och med sedvanlig tysk noggrannhet tror jag nästan de har dokumenterat varenda motståndarkotte i det där huset.
Och där finns också alla attentatsförsöken mot Hitler dokumenterade och de var också många fler än jag någonsin hört talas om. Ett av de mest deprimerande attentatsförsöken började planeras 1938 - redan innan något 2:a världskrig brutit ut.
Den var möbelsnickaren Georg Elsner (jag tror han var schweizare...) som kommit till - den helt riktiga skulle de ju visa sig - slutsatsen att Hitler och nazismen var livsfarlig, både för enskilda individer och för andra länder. Och om nu ingen annan förmådde få stopp på eländet så bestämde han sig för att göra den helt på egen hand.
Snickaren visste att Hitler den 9 november varje år firade årsdagen av sin misslyckade kupp 1923 i Bürgerbräukällaren i München. Programmet var alltid detsamma och höjdpunkten var ett en och en halv timma långt tal av Führern själv. Georg inriktade sina krafter på den 9 november 1939 och satte först igång att konstruera en sinnrik tidsinställd bomb, som han också lyckades skaffa sprängmedel till.
Därefter påbörjade han ett segt och slitsamt arbete med att placera bomben på lämplig plats i ölhallen. Under 30 nätter såg han till att han blev instängd i ölhallen. Han kom dit som en vanlig gäst på kvällen, försedd med en stor portfölj. I god tid före stängningen gömde han sig i lokalen och när det blev tyst och tomt kröp han fram och började holka ur en av de två bärande pelarna vid podiet där talarstolen stod. Han sopade noggrant igen alla spår efter sig, la murbruksresterna i portföljen och dolde "arbetsplatsen" och när ölhallen öppnade på morgonen smög han sig diskret ut.
Den 9 november var allt laddat och klart. Bomben var på plats och Georg hade ställt in den så att den skulle brisera ungefär mitt i talet, alltså med goda tidsmarginaler åt båda håll. Själv begav han sig, efter väl förrättat värv, av i riktning mot den schweiziska gränsen där han emellertid greps - men tills vidare bara för olaga gränspassage.
Under tiden började firandet i Bürgerbräukällaren och Hitler infann sig på utsatt tid, äntrade talarstolen och började gasta. Det var emellertid dimma i München den där kvällen och Hitler hade ett möte i Berlin morgonen därpå. På grund av dimman kunde inte hans flygplan lyfta och han blev hänvisad att istället åka tåg tillbaka till Berlin. Dess värre var inte snabbtågen ännu uppfunna och tågresan skulle ta 10 timmar vilket gjorde att Hitler kortade ner sitt tal till en halvtimme. Tio minuter efter att han lämnat ölkällaren briserade bomben, hela taket störtade in och byggnaden blev totalförstörd.
I polisutredningen efter attentatet kunde Georg kopplas till attentatet eftersom han hade ritningen till bomben i fickan. Men nazisterna kunde inte med att erkänna att en enkel snickare så när hade tagit livet av Hitler - då skulle ju vem som helst kunna få för sig att försöka - så han presenterades som springpojke åt den engelska underrättelsetjänsten och kastades i fängelse. Där satt han sedan hela kriget tills Hitler själv, bara några veckor före krigsslutet, plötsligt drog sig till minnes att Georg Elsner fortfarande var i livet och beordrade hans avrättning i Dachau 9 april 1945. Officiellt hävdade nazisterna att han dött i ett fängelse som bombats av de allierade.
Håll med om att det finns vissa saker som man egentligen inte vill veta!
Så jobbar vi med nyheter