Om jazz och pucko
Patrik Selsfors
Foto:
Det är ungefär som skillnaden att skriva som jag gör nu, läsa igenom, ändra tills jag är nöjd mot ett spontant samtal på en krog där man snackar strunt och gör utvikningar på rena infall. Det blir mer rörligt, mindre förutsägbart. Men fortfarande ligger jazzen i lä för sin tvillingmusik: bluesen.
Det poppar upp bluespubar som svampar ur jorden. Antar att det beror på att bluesen är perfekt för att dra olika sorters människor. Den funkar både på folk som vill partaja, ha drag och inte vill ha för utmanande och "svår" musik samt de "kulturella" som vill nicka lite avmätt till musiken. Det svänger och har en så tydligt definierad form att man alltid känner igen sig, aldrig hamnar på nya, kanske otrygga marker. Inget fel på blues, absolut inte, men jag hoppas också att jazzen verkligen får en publik renässans, inte minst bland en ung publik. Det finns ju så oerhört många bra, yngre jazzmusiker i Sverige i dag. Oddjob, Patrik Bomans seven piece machine, Esbjörn Svensson trio är bara några som besöker Norrköping då och då. För det är live som jazzen kommer till sin rätt, där den där nerven verkligen vibrerar.
Har sett att den nya glassen Nogger Black har blivit anmäld av Centrum för rasism. Vissa har känt sig kränkta över glassens påstått rasistiska namn. Ja, det kanske inte är en så dum idé. Att rensa bort lite varumärken, ja egentligen skulle hela språket skulle behöva en riktig rensning. Alla som känner sig kränkta över något kan bara skicka in till Svenska akademin. En fräsch nystart helt enkelt. "Svartsynt", "black om foten"; bort, bort... Själv har jag alltid känt mig ganska kränkt över drycken pucko.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!