Precis där nackkotorna går över till ryggraden har jag ett svart hårstrå. Det sitter mitt på min kropps baksida och är omöjlig att nå. Mina försök är lika patetiska som när någon antar utmaningen att slicka på sin egen armbåge.
Jag svingar upp armen mot nacken och böjer mig framåt i tron om att jag ska nå längre upp på ryggen. Lönlöst.
Jag skulle behöva tre år av intensiv bikramyoga för att kunna rycka hårstråt från roten på egen hand.
Som när jag skulle tvätta själv för första gången. Jag var 20, oslagbar och hade aldrig doserat Ariel eller sorterat färgat från vitt. I källaren på Lagergrensgatan stod ingen tvättmaskin - det var en främmande farkost och jag var tvungen att lära mig knapparnas betydelse.
Läsa tvättråd, vända ut och in och välja program. Strykfritt och centrifugering var inga ord jag hade top of mind i ungkarlslyan. Tvättstugan satt också på min kropps baksida. Men jag var inte helt ensam.
Luften i det lilla betongrummet var fylld av kondens som klibbade och framkallade blöta ringar under armarna. Det luktade syren från någon annans sköljmedel och på golvet for rött bortborstat ludd från torktumlaren runt när jag slet upp mina skitiga jeans från den blåa Ikea-påsen - och ändå satt de där. Martin och Pelle hade åkt från Smedby en vanlig jävla vardag för att min omöjlighetskänsla skulle bli mindre. I 45 minuter stod vi ihoppackade och kollade på vattnet som gnuggade bort skiten från mina kalsonger.
Minns inte varför vi kände att vi behövde övervaka tvättprogrammets varje steg, känns knappast som vi såg det som en milstolpe, men jag är glad att de stannade. När luckan gick i baklås var det knappast jag som löste problemet. Jag är lika teknisk som jag är smidig.
Det där med tvätten kom jag så klart underfund med ganska snart. Så länge luckan inte fuckar upp är jag till och med riktigt bra på att tvätta och nu har jag mitt eget sköljmedel.
Sen träffade jag T som såg till att jag inte behövde bry mig om det svarta hårstråt på ryggen heller. Det har inte varit ett problem på fem år. Varje gång det växt ut till något som lätt kan misstas för att vara Betty Boops ögonfransar har T smugit upp bakom mig, satt naglarna precis där hårstråt skjuter upp från huden och ryckt till. Men nu är hon borta och hårstråt är tillbaka - längre än någonsin. Jag såg det i badrumsspegeln häromdagen, äcklades och övervägde ett tag att plocka fram pincetten och fixa en hårstråsfri rygg, men det känns som att fuska. Det är T som ska ta bort det.
Vi får se hur långt det blir.