EIGHT SONGS FOR A MAD KING
Olle Persson, baryton
Michael Francis, dirigent
Norrköpings Symfoniorkester
De Geerhallen, Norrköping
Olle Perssons mångsidighet som sångare upphör inte att förvåna. Efter torsdagens makalösa framförande i De Geerhallen kan han lägga epitetet galen kung på sin meritlista och Norrköping hade gått man ur huse för att lyssna till hemmasonen. Visst kan man bli profet i sin egen hemstad!
Det vi mötte var en absurd, skruvad och mycket excentrisk skapelse musik med uppgift att framställa galenskap. Där måste jag säga att Peter Maxwell Davies prickat in alla rätt. Mer paranoid text har sällan hörts i finrummet och i Olle Perssons skepnad blir kungen galnare än galnast. Hallucinationer, vanföreställningar och förvriden verklighetsuppfattning som många sidor av samma mynt tolkades i den så bekanta barytonstämman på ett kusligt pricksäkert sätt.
Olle Persson var ett med rollen, javisst, men även hans röst gick samma väg och flöt in i de sex instrumentalisternas märkliga dialoger. Hela verket är starkt onomatopoetiskt. Rösten blir fågelsång, hånande människor och galenskapen personifierad. Är det sång eller är det klarinetten vi hör? Allt går samman och sångtekniskt måste det vara både onaturligt och omöjligt att egentligen sjunga verket!
Att se kungen bada i badbalja endast införd nattsärk och sedan i vredesmod göra kaffeved av en fiol - det skrattade vi inte åt eftersom galenskapen är på allvar. Man kan tycka vad man vill om musiken men man måste ändå imponeras av de medverkande som bjöd på kvällens klo. Publikens stående ovationer och många inrop visar att Eight Songs For A Mad King lämnade avtryck!
I övrigt blev kvällens konsert inte enligt programmet. Steven Stuckys Funeral Music For Queen Mary ersatte Brittens men båda bygger på Purcells barocka original. Ljust och lätt i ett fint flöde kluckade musiken fram. Samme Purcells Chaconne g-moll spelades livfullt och inspirerat. Finalen med Beethovens femte symfoni kastades vi in i utan förberedande inandning från publiken och sedan fanns det inte återvändo. Med Beethoven bjöds vi på hemtama toner som fick sätta en någorlunda balansering åt konserten!
