En gång om året
Cnema
Regi: Gorki Glaser-Müller
I rollerna: Michalis Koutsogiannakis, Gunilla Röör.
Betyg: * *
”Jag hoppas att jag har mer koll på läget när jag är 50 plus”. ”Jag hoppas jag inte är riktigt så pinsam då som de är”. Den här typen av tankar flög runt i mitt huvud när jag såg ”En gång om året”. Min gissning är att det inte var avsikten. Jag tror Gorki Glaser-Müller ville bjuda in sin publik till ett intimt kammarspel om relationer och känslor. För att det skulle ha hänt krävdes ett klart starkare manus. Vilket filmen saknar.
Maria och Mikael har träffats en gång per år i 30 år. Den här gången berättar Mikael att han har skiljt sig. Filmen är upplagd som Richard Linklaters Tape (2001) utan samma typ av intensitet. Paret är i ett hotellrum hela filmen igenom och samtalar mest. Samtidigt bryts kronologin av minnen från andra lyckligare och sorgligare stunder i diverse hotellrum.
Som tittare är det svårt att närma sig paret. För det första vet vi väldigt lite om dem. För det andra är manuset som sagt inte tillräckligt starkt eller intensivt för att dra in tittaren. Upplösningen är nästintill totalt ointressant. Konceptet är intressant och det är kul när regissörer vågar sig på dramaturgi och form som skiljer sig från mängden. Det krävs dock mycket att få sin publik att finna en långfilm bestående av enbart konversation spännande, även den typ av publik som tycker om "pratiga" filmer.