Oddners bilder lever

Det är svårt att sätta fingret på vad som gör en bra bild, men Georg Oddner själv lyckas ringa in något av essensen:"Det intressanta med en riktigt bra bild är att den ger ifrån sig något nytt varje gång man ser på den. Den är alltid densamma, och likt förbaskat förvandlar den sig på något märkvärdigt sätt." Oddners bilder gör just det. De glider, lever och växer trots sin utpräglade stillhet och exakthet."Världen tycks hämta andan och upprättar en säregen kontakt med kameran, omedvetet, ändå kontrollerat som en balettrörelse" skrev Peder Alton i Dagens Nyheter efter Georg Oddners död 2007. Stadsmuseet visar ett retrospektivt urval av Oddners livsverk som spänner över närmare ett halvt sekel. Han är en av de svenska fotografer som uppnått världsrykte. I utställningen finns bilder från resor över hela världen, bland annat fotograferade han för tidningen Vi.Oddner började som jazztrummis i Putte Wickmans sextett, men blev så tagen av en bild av den amerikanske fotografen Richard Avedon att han bytte bana vid 27-årsålder.- Han sålde trumsetet och köpte en enkelbiljett till USA där han fick arbete som fotoassistent åt Richard Avedon berättar Anders Karlin, intendent på Stadsmuseet.Åter i Sverige bosatte sig Oddner i Malmö, en stad han förblev trogen. På Malmö museum finns nu en rik Oddnersamling med 657 000 exponeringar.I Georg Oddners fotografi finns en säker formkänsla och en påtaglig bredd i motivval, teknik och kompositioner. Han belyser världen - på ett inkännande sätt - ur olika infallsvinklar och sinnesstämningar, i materialet blandas samhällsengagemang, humor, värme och musikalitet. De renodlade porträtten av kända personer upptar bara en begränsad del av utställningen, och tillhör inte utställningens starkaste kort. Men den enskilda människan och livets skeenden står ständigt i fokus på de svart-vita-bilderna.Särskilt genomträngande blir några bilder från slutet av 60-talet, av reseskildraren Oddner, där människorna ser rakt in i kameran och snärjer vår blick. Det storögda barnet som tittar fram bakom en stol på barndaghem från 1967. Den ridande fåraheden i Azerbadjan från samma år. Soldaten med det skyddslösa barnet i sin famn från Hue i Vietnam 1968. Den dansande matrosen från 1955.Samtidigt har Georg Oddner, som den jazzmusiker han är, en utpräglad känsla för rytm. Det märks inte minst i de själfulla bilderna av jazzikoner som Duke Ellington, Dizzie Gillespie, Louis Armstrong och Stan Getz. Bilden av Duke Ellingon 1960 påminner om ett grafiskt blad med sitt reducerade formspråk.Från 90-talet har Georg Oddner uteslutande arbetat i färg, och han riktade sin kamera mot en ny sfär. Mot blommor och blad, någonstans mellan levande och vissnat liv. Växterna visas i extrema närbilder tagna i studion i Malmö. De organiska formerna är fantasieggande, färgerna bjuder på en febrig intensitet men samtidigt finns där ett konstaterande av naturens eviga kretslopp, död och förruttnelse.En mindre invändning är att vissa bilder i utställningen hänger litet tätt och hade mått bra av mera andrum. Men känslan är dubbel, för samtidigt ger utställningen ett generöst intryck och en nyanserad bild av Oddners imponerande bildskapande.Det är bara att konstatera att den fotointresserade publiken denna vår bjuds på utställningar av högsta klass i de båda grannmuseerna i Industrilandskapet, Stadsmuseet och Arbetets museum.På söndagens vernissage medverkar journalisten och fotoprofessorn Per Lindström som även var nära vän till Georg Oddner. Han skrev 2008 boken "Svart på vitt om Tio fotografer" om det fotografkollektiv Oddner ingick i.

Information till våra läsare

Oddners bilder lever

Georg Oddner Genomresa Norrköpings stadsmuseum 8 februari-3 maj