Det ska sägas här och nu, om du är primärt intresserad av skeenden och inte människor då är ?The Master? inte en film för dig. Visst händer det saker men i första hand är det ett karaktärsporträtt av en mycket plågad själ. Filmen kan i trailers framstå som en film om en sekt, The Cause. Egentligen handlar den om huvudpersonen Freddie Quell. Ensamme, smärtade Freddie som verkar aldrig riktigt ha passat in eller känt harmoni. Under andra världskriget är han på ett märkligt sätt lite lycklig, han har ett sammanhang. Efteråt driver han mellan jobb och människor utan att någonsin platsa någonstans.
Av en slump träffar han Lancaster Dodd och sekten som han är ledare för. Freddie ansluter sig. Det går att se att det inte är idéerna egentligen som imponerat Freddie, han vill tillhöra någon och något. Sekten fungerar som sekter brukar, med en kombination av love-bombing och förolämpning håller de medlemmarna kvar. Dodd, spelad av Philip Seymour Hoffman, och hans fru Peggy är ?good cop? respektive ?bad cop?. Paul Thomas Anderson har arbetat grundligt med alla detaljer, det finns inget som lämnas orörd och skapar ?men?? hos tittaren. Samma sak kan man säga om fotot av Mihai Malaimare Jr. Usökta vyer blandas med intensiva blickar. Det är mycket vackert kinematografi som knappt märks. Häpnadsväckande men ändå självklar.
Även skådespeleriet är enorm, in till minsta biroll. Joaquin Phoenix i huvudrollen är skrämmande, så autentisk att det är svårt att koppla bort honom från Freddie. Vissa stunder är han komplett motbjudande för att mer och mer väcka sympati. Philip Seymour Hoffman må vara bra som han ofta är, men det är obehagliga Phoenix som är minnet som dröjer kvar.
