Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Obehag och lust i säreget samspel

KNIV OCH FLOD Eva Ström Bonniers

Foto:

Kultur och Nöje2009-06-05 03:00
Uffe Olsson
nEfter debuten 1977 med Den brinnande zeppelinaren verkade Eva Ström under många år som något av en frifräsare i de litterära kretsarna. Hon arbetade som läkare samtidigt som hon producerade både lyrik och prosa som var svår att kategorisera. Hennes texter har alltid genomsyrats av en vidöppen vilja att visa på människans dunklaste avigsidor, ja hon har med en ibland nästan obehaglig frimodighet rört sig med motiv av död, våld och sjukdom. Med diktsamlingen Revbensstäderna 2002 tog hon till slut ändå steget in i litteraturens finrum och fick till och med Nordiska rådets stora pris, utan att göra några som helst avkall på sin känsla för det radikalt obehagliga.★ ★ ★Eva Ströms nya samling Kniv och flod berättas inledningsvis, i korta närgånget kliniska, ja närmast outhärdliga prosatexter om könsstympningar, om alla dess omänskliga procedurer. Mot denna smärta kontrasterar andra bildflödande och själfulla kärlekssånger till kroppen, dess lust, kroppens känslighet, fulländningen och födelsens mirakel. På detta vis växlar lustfyllda texter med obehagliga. Könsstympandets hela historik berättas, och liksom avlöses av raster, ja andningspauser av uppfriskande kärleksförklaringar till geografiska trakter, till floder eller livfulla utläggningar om hemliga kvinnokoder. ★ ★ ★Men tyngdpunkten vilar ändå på texterna om kvinnokroppen, om dess ursprungliga perfektion som stympas och tuktas, precis som den paradisiska ursprungligheten i hela skapelsen anpassas och fördärvas. Men är då allt som beskärs med nödvändighet förfulat och förstört? Ibland glider de skönmålande bilderna i Kniv och flod över i överraskande obehag: en ung kvinnas nakna skönhet beskrivs, den mjuka släta huden, hennes sparsamma makeup. Här handlar det om i en rättsmedicinsk obduktion. Den unga kvinnan har begått självmord. Eva Ström reser frågan om skönhet verkligen bara är den levande ytan? I obduktionen beskriver nu de olika organens fulländning, muskelvävnadens kraftfulla struktur, allting i kvinnans kropp är i perfektion. Motbilder blir parallella, ja till och med inkilade i varandra, och som läsare känner man sig både lurad, road, förvirrad och skamsen. ★ ★ ★Eva Ströms förmåga att väcka både behag och obehag dras nästan till sin spets i Kniv och flod, nosar på perversionens gräns. När börjar njutningen göra ont? Eva Ström ryggar inte för att utforska dessa diffusa gränsområden som finns i oss alla. Kniv och flod, med sin meditativa, obehagliga, sköna och uppfordrande förmåga att stanna kvar också efter själva läsningen är något så sällsynt som stor svensk samtidslitteratur.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje