Nykter distans till svenskt 60-tal
Steve Sem-Sandbergs senaste roman liknar en blandning av Ernst Brunners Svarta gatan och Sven Delblancs Åminne.
Som röd tråd fungerar mordförsöket i inledningen, oskyldiga revirkrig mellan tolvårsgrabbar och ett enskilt livsöde: den förståndshandikappade Leonard, nio år, stum sedan fyraårsåldern. Det är skrivet med härlig språkkonst, författaren har det bredaste av register och använder både situationskomik, lokalhistoria, illusionsbrott, samtidsreferens, ödesmättad naturlyrik, platsbeskrivning och pinsamt träffsäkert återgiven tidsanda och samtalston med formfulländning och inspirerad föreställningsförmåga.
Romanens poäng är ungefär att människor som bor i en sovförort till Stockholm åren 1968-69 tycks vara helt vanliga men att vanligheten är en illusion. Bakom radhusfasaderna döljer sig märkvärdiga passioner, hobbyer, udda beteenden och marginaliserade människor. Det är såpopera på hög språkkonstnärlig nivå, och rikt varierat i persongalleri, situationer och beskrivning.
Här finns en alkoholiserad reklamskrivare, en exilamerikan som på kortvågsradio i källaren lyssnar på rapporter från Prag kring Sovjetunionens invasion, en skolvaktmästare som ständigt vinner på toto, hans fru som bedrar honom med en kamrer från Enskilda bankens utlåningsavdelning, en pensionerad ubåtskapten som bygger enmanshelikopter och en gammal kvinna som hänger dockor i fönstret. I barnens fantasi spår dockorna olika saker om nuet beroende på utseende och hur de hänger, uppochned eller ej.
Allt detta i Venby, uppdiktad Stockholmsförort på Historiska händelser från tiden, Vietnamkriget, den första månlandningen, Praginvasionen, fungerar som tidsfärg och dramatisk underton till personernas känslor och göranden, som är triviala men fångade med ömsom burlesk humor, tragisk inlevelse och minnets distans. Förortsmiljön beskrivs noga.
Ett 1950-talsområde skiljs från 1960-talsvillor av en väg som också är en klassmarkör. Längre bort skymtar jättehus i betong avsedda som åtgärder mot bostadsbristen. Gårdar och mark äts långsamt upp av stadsexpansionen. Mitt i Venby finns Allmänningen, en sorts lekplats och vildmark som tillfälligt lämnats kvar.
Romanen är rik på språkliga finesser, symboler, undermeningar och dråpliga, fyndiga, slående enskildheter. Den är nog inte lika självklart tungt vägande som författarens trilogi om europeiska kvinnor med band till viktiga personer och tendenser i 1900-talets historia. Men den erbjuder härlig och tankeväckande berättarkonst på hög nivå, och dess bild av svenskt 1960-tal, på en gång dramatiskt levande och nyktert distanserad, kan mycket väl visa sig ha bestående värde.
Så jobbar vi med nyheter