Nya scener ur äktenskap
KÄRLEK TUR & RETUR***Harlekinen
Mycket Bergman-äktenskap är det i Kärlek Tur & Retur, men det handlar inte om en av Ozons bästa filmer. Foto: Triangelfilm
Foto:
Brottstyckena ur ett äktenskap (det är flera år mellan varje scen) i omkastad tidsföljd ger Ozon möjlighet att presentera ett förutsägbar berättelse med fräscht, lite oväntat perspektiv. Vårt intresse stimuleras av att vi får veta saker i "fel" ordning och dessutom måste vi fundera på sammanhanget efteråt. Dessutom har Ozon tagit bort transportsträckor och falskt förenklade förklaringar genom att hoppa över flera led mellan orsak och verkan.
Det som ges är intensiv ögonblicksdramatik och spridda antydningar om varför PR-kvinnan och advokaten avslutar sitt moderna (de har äktenskapsförord) äktenskap. Parallellt visas andra samlevnadsformer än kärnfamiljen: hans bror har ett öppet homosexuellt förhållande, hennes föräldrars äktenskap går mot stumhet och bitterhet och man diskuterar artificiell befruktning mellan lesbiska.
Allt börjar bland kontaktsökande semesterfirare. Människor söker tvåsamhet men vad blir det av det?
När filmen slutligen når historiens början, i klichéromantiskt solnedgångsljus, vet vi redan att svärmisk romantik är ett sorts milt bländverk. Sedan följer mänsklig god vilja och brister i dynamiskt samspel tills allt slutar i uppgivenhet. Filmen är mycket antiromantisk. Stormig passion finns kanske bara i konsten, t.ex. i de italienska schlagersånger som ackompanjerar alltihop och som i Sverige bara numera hörs i de årliga melodifestivalerna.
Båda är otrogna lite slumpmässigt men det är hustrun som har åskådarens sympatier. Han är en rätt ytlig, försumligt lagd kvinnokarl som reagerar med våldsam bitterhet och lam ångerfullhet när allt är över. Då har hon lämnat honom med en glädjelös känsla av nyvunnen frihet. Det är imponerande att följa hur Valeria Bruni-Tedeschi och Stéphane Freiss med små medel och tydliga byten av kostym, frisyr och ålderstecken visar hur tillkortakommanden och besvikelser driver en kil mellan två hyggliga människor.
Ozon mejslar ut varje episod och ger den en egen stil. Inledningen liknar Bergmans Scener ur ett äktenskap. Därpå en salongsdiskussion i ensemblestil, lite á la Robert Altman, äktenskapsinteriör i Strindbergs ton, bröllopsfest som i Gudfadern och slutligen semesterromantik i populärstil. På stranden ser han ser havets skönhet, hon påpekar att det finns farliga undervattensströmmar. Det är en av filmens antydningar om att det ska sluta olyckligt.
Dessutom ännu ett exempel på Ozons förkärlek för att använda saker som rör vatten (swimmingpool, strand, hav) med symbolisk effekt.
Så jobbar vi med nyheter