Ny lyckad form av Fossum
Karin FossumDe galnas husForum
Foto:
Men Karin Fossums senaste bok, De galnas hus, är nog i det mesta laget att ta med sig till stranden. Inte för att den är ovanligt tjock och tung att bära, men för att den innehåller så enormt mycket. Berättelsen i sig är tung och alla ord måste läsas noggrant för att göra det som sägs begripligt. Trots det är historien ändå ganska banal.
Hajna lever på mentalsjukhuset Varden i Norge. Hon är ung och vacker, men det enda hon vill är att få dö.
Det är efter ett misslyckat självmordsförsök som hon läggs in på mentalsjukhuset. Hennes dödslängtan finns kvar och får henne att bestämma sig för att helt sluta äta.
Genom Hajnas skarpa blick och hennes observationer av sina medpatienter växer bilden fram av det dagliga livet innanför sjukhusväggarna. En tragisk bild, som också är fylld av mycket värme. Karaktärerna på sjukhuset är många. Det är psykologiprofessorn som vet allt om sin egen sjukdom, det är killen som tror att han har ett hål i huvudet där hjärnsubstans rinner ut, det är kockan som arbetar på Varden och som avslöjar en fruktansvärd händelse tidigare i hennes liv.
Hajna besitter visserligen ett ganska stort människoförakt, men hyser också stor kärlek för några vissa utvalda medpatienter. Och så har hon humor mitt i allt det hemska som händer.
Karin Fossum, som är norska och bor i närheten av Oslo, har tidigare skrivit bland annat fyra kriminalromaner med kommissarie Sejer i en av huvudrollerna. Men De galnas hus har inte någon som helst spännande kriminalhistoria i sig. Spännande är det visserligen. Och mycket intressant. Det är en historia som griper tag i läsaren och som lämnar densamme ganska så omtumlad efteråt.
Den kallas för en psykologisk roman i baksidestexten. En psykologisk roman, som trots en ganska enkel historia lyckas fånga läsaren helt i sitt grepp. Om man inte ger upp för tidigt vill säga, då boken känns ganska så tung inledningsvis.
Så jobbar vi med nyheter