Nu är jag redo möta julen
Foto:
Jag armbågade den gamla damen i solarplexus och log skadeglatt när hon tappade andan. Ha, där fick hon! Det var förstås hon som hade börjat. Den snåljåpen.
Vi befann oss på en stormarknad och det var nedsatt pris på amaryllisar. Max två per kund. Damen hade tagit tre - kvar på hyllan stod bara en. Rätt ska vara rätt, tänkte jag medan jag skipade rättvisa. Julafton närmade sig med en rasande hastighet och det fanns inte längre utrymme att vända andra kinden till.
Sådant kunde man kanske hålla på med trista marskvällar, när tiden ändå tycktes stå stilla. Men knappast veckorna före jul. Stadens centrum var packat av människor som, precis som jag, förberedde sig för att fira Jesu födelse och Marias välsignade nedkomst.
Nästa punkt på listan var skinka. Färdigkokt. Fort skulle det gå. Därför kunde jag inte acceptera charkuteristens ord.
- Tyvärr, de tog precis slut. Nästa leverans kommer imorgon.
Slut? Imorgon? Jag såg den höggravida Maria framför mig på åsnan. Mil efter mil i sakta mak. Tänk om någon hade sagt till henne att julskinkan var slut. Hur skulle det ha sett ut? Nej, just det. Därför kändes det inte mer än rätt att diskret plocka till sig en skinka från en obevakad kundvagn i närheten av kassorna.- Jul, jul, strålande jul. Glans över vita skogar, vrålade Tommy Körberg ur högtalarna medan jag ställde mig i kön.
Tommy "Judas" Körberg tänkte jag och bet samman käkarna så hårt att emaljen gnisslade. Det var tur för honom att han inte fanns där livs levande för då hade han troligtvis gått samma öde till mötes som amaryllistanten.
Om han någonsin hade besökt ett storköp, borde han väl ha så mycket vett i skallen att han förbjudit kedjorna från att spela hans fåniga sånger. Åtminstone så någon hörde. Tänk vad folk saknar självinsikt! tänkte jag ilsket medan jag skickade fram det lånade barnet.
- Sätt i gång, viskade jag bestämt.
Pojken var fyra och led av svår krupp. Vi hade kommit överens om att han skulle få en påse godis för besväret.
- Uuushhh, lät pojken och lyckades till och med bli högröd i ansiktet.
Jag nickade uppmuntrande och tittade mig runt omkring. Alla i kön såg skräckslagna ut. Han klarade sin uppgift med stil. Givetvis fick vi gå före för att med ilfart kunna åka hem till pojkens medicin.
När vi backade ut från handikapprutan kände jag mig nöjd över att ännu en gång ha lyckats snuva parkeringsbolaget på den bästa p-platsen. Jag var redo att möta julen. Omtankens högtid kunde börja.
Så jobbar vi med nyheter