Norrmännen tror på inhemsk film
STOCKHOLM (TT Spektra)Danskarna var först. Sedan kom det svenska filmundret. Och nu är det norrmännens tur. Inte sedan 1975 har intresset för norsk film varit större.
Norskan Åse Kleveland, chef för Filminstitutet, tror att det ökade europeiska intresset för inhemsk film kommer att bestå. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Och "Häftig och begeistrad" (svensk premiär under fredagen) har andraplatsen med 545 000 besökare.
Tillsammans med andra succéer som "Amatörerna" (med Philip Zandén i en av rollerna) och "Det största i världen" gör de år 2001 till en milstolpe i den norska filmhistorien.
Men "Elling" är ett kapitel för sig. Den är den mest sedda filmen någonsin på hemmaplan, har charmat kritiker och publik över halva Europa och kapat åt sig priser på festivaler bland annat i Haugesund och San Sebastian. Den är också utsedd till Norges Oscarskandidat.
"Elling" ska också visas inom tävlan på Stockholms filmfestival i november innan den får svensk biopremiär, preliminärt den 14 december.
<b>Dränkt i priser</b>
Medan "Elling" är en vanlig spelfilm var förutsättningarna för "Häftig och begeistrad" helt annorlunda. Den är en dokumentär om en manskör i Nordnorge och regissören Knut Erik Jensen hade förmodligen varit nöjd med en publiksiffra på 10 000. Men 545 000 besökare senare är historien en annan. Nu omnämns den som en av favoriterna till Oscar i kategorin bästa dokumentär, och den har redan vunnit priser i Göteborg, Sydney, Berlin och Edinburgh.
Medlemmarna i kören har fått internethälsningar och blommor. Det har ordnats speciella allsångsförevisningar, och den lilla byn Berlevåg där kören hör hemma har blivit ett attraktivt turistmål. Dessutom rapporteras det en ökad inflyttning av singelkvinnor.
- Det är otroligt fantastiskt. Vem hade väl väntat att en film på ett så okänt tema plötsligt skulle bli en sådan succé, sa en omtumlad Knut Erik Jensen till nyhetsbyrån NTB.
<b>Mer pengar</b>
Hur kan man då förklara den norska framgångsvågen? Enligt norskan Åse Kleveland, chef för Svenska filminstitutet och tidigare norsk kulturminister, handlar det om flera sammanfallande faktorer.
- Under 90-talet fördes det över anslag till norsk film på en helt ny nivå. Det har förstärkts ytterligare på senare tid vilket gett filmen en stark kapitalbas - mycket starkare än i Sverige.
- Sedan har det skett ett stämningsskifte. Tidigare hade norsk film en väldigt svag image, särskilt hos de unga. Den ansågs tung, svår och ospänstig. Men precis som "Fucking Åmål" i Sverige kom i fjol debutfilmen "Detektor" och gav ett genombrott. Den vände hela imageproblemet.
Åse Kleveland talar länge om "Häftig och begeistrad" och kallar den "Den Stora Norska Filmen". Hon säger att den synliggjorde de norska särdrag som norrmännen själva är mest stolta över: Rakhet, folklig kultur och närhet till naturen.
- Det finns ett fantastiskt system i Norge med kommunala biografer, och det gör att det finns en bio på nästan alla orter. Många norrmän hade inte gått på bio på 20 år, men nu har de sett "Häftig och begeistrad" två-tre gånger.
- "Detektor" öppnade alltså för de unga. Sedan kom "Häftig" som en nationell ikon. Och slutligen har vi "Elling" som lockar alla åldrar. Tre filmer gav en samtidig julafton.
<b>Patriotisk publik</b>
Men det är inte bara i Norge som Hollywood tappar mark. Den mest sedda filmen i Sverige i år är "Jalla! Jalla!". I Storbritannien är det "Bridget Jones dagbok" som överlägset dominerar biotoppen medan fransmännen fallit pladask för "Amelie från Montmartre".
Åse Kleveland tror att det är en trend som kommer att bestå.
- Jag hoppas att det finns en god cirkel i det här. Om det finns ett brett utbud av inhemsk film finns det också en stor publik för den. De tre norska filmerna jag talat om kompletterade varandra oerhört bra, och samlat sett stärker de hela filmklimatet.
Så jobbar vi med nyheter