Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Norrländska landskap med intensiva höstfärger

Naturen är Helmer Osslunds signum. Norrländska landskapsskildringar med intensiva höstfärger, böljande linjer och breda perspektiv.

Helmer Osslund, Höstdag vid Torne träsk, 1909

Helmer Osslund, Höstdag vid Torne träsk, 1909

Foto:

Kultur och Nöje2009-02-28 03:00
Sara Schüldt
Men genom utställningen på Norrköpings konstmuseum ges en mer sammansatt bild av Osslunds konstnärliga gärning. Fram träder även en skicklig porträttmålare och egensinnig formgivare inom konstindustrin. Utställningen är producerad av Waldemarsudde, uppdaterad genom Konstmuseets koppling till ett av de stora namnen på dagens konstscen - Karin Mamma Andersson. Sekelskifte möter sekelskifte i dessa två konstnärskap, vars gemensamma nämnare är den nära relationen till det norrländska landskapet. Karin Mamma Andersson föddes 1962 i Luleå och de skogar och vidder som omgav henne i uppväxten återkommer i hennes bildvärld. Hon är ett barn av en annan tid och hennes naturmåleri är mera komplext. Det är förförande vackert men också laddat - inte sällan ångestladdat. Karin Mamma Anderson blev tidigt mamma och i målningar så som All they had to do was to dream letar sig barn in i hennes landskap. Där finns också flera skissartade självporträtt, som antyder något djupt personligt. Men Helmer Osslund dominerar utställningen. Till en början var han intresserad av att arbeta inom konstindustrin. Han var en av de första konstnärerna som sökte sig till Gustavsberg och Höganäs. Mest intressant blev hans tid på Höganäs, där han skapade originell keramik med skulpturala former och levande struktur. Men experimenten lämpade sig inte för massproduktion, och Osslund fick sluta. Helmer Osslund var något av en ensamvarg och fastnade aldrig någon längre tid i någon grupp eller rörelse. Han gick sin egen väg och beskrivs som en udda typ med humor och integritet. Livets vägar förde honom bland annat till Amerika, dit han åkte för att bli arkitekt, och Paris. Den korta tiden i lära hos Paul Gaugin blev betydelsefull för hans konstnärliga utveckling. - Han tar till sig ett annat sätt att måla, med mer sammanhållna ytor och går upp i starkare färgkulörer. Där lärde han sig också att använda smörpapper att måla på och det höll han fast vid livet ut av ekonomiska och praktiska skäl. Pappret spändes upp på kartong och var lätt och billigt, berättar intendent Helena Scragg. Inspirationen från mästaren anas bland annat i det utmejslade motivet Islossning vid Faxälven, 1918. I sin renodling av färgerna och formerna var han en föregångare till modernismen. Efter ett par år på kontinenten började Helmer Osslund på Konstnärsförbundets målarskola i Stockholm. Men han slutade när han blev uppmanad att dämpa sina klara och inensiva färger. Då åkte han hem till Medelpad. Osslund verkade i en tid då olika konstnärer mutade in olika geografiska områden t ex Carl Wilhelmsson på västkusten, Eugène Jansson i Stockholm, Albert Engström i skärgården och Carl Larsson och Anders Zorn i Dalarna. Lappland och Höga kusten var de områden Helmer Osslund helst sökte sig till - Jämtland tyckte han var alltför turistigt. Men han blev en sorts konstnärsvagabond, som levde enkelt och flyttade från plats till plats. Även om han hade sin familj och sitt hem i Granvåg. I synnerhet lockades han till höga platser med en bred utsikt över berg och vatten, både spegelblankt och strömmande. Vilda vattenmassor hittar vi i målningen Vattenfall i Porjus från 1915. Den tillkom i en brytningstid då industrialismen stod för dörren. År 1915 invigdes kraftstationen och den orörda forsens tid var förbi. Samma år belönades Osslunds Höstdag i Nordingrå med en guldmedalj på Världsutställningen i San Francisco. Men sitt genombrott hade han fått redan 1909 med en utställning på Konstnärshuset i Stockholm. Ett överraskande inslag, som bidrar till att bredda bilden av Osslund, är de inkännande porträtt av de enkla människor som konstnären mötte. Till de bästa hör Vithårig same från 1911 och Porträtt av mörkhårig dam, 1918. De fångas livfullt med snabba, breda penseldrag. 1938, samma år som Osslund dog, valdes han in i Konstakademien. Mot slutet av sitt liv var han märkt av sjukdom, Parkinson. Måleriet förenklades, men kvar fanns de glödande färgerna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje