Nisse & Kerstin hÄller hus i Skatan
NÄgra skator bygger i tallens topp. En skata hÄller koll i ett fönster, ett skatpar Àr delar av en ljusstake.StÀllet vi besöker heter Galleri Skatan och sÄ Àr det nog med det.
Nisse Sandström och Kerstin Hedman bor i skogen, i Kalbo, bort mot Reijmyre. Med det egenbyggda Galleri Skatan kan de visa sin konst, textila bilder i gobelÀng av Kerstin och mÄleri av Nisse. Men det roligaste av var nog sjÀlva byggandet, anser Nisse. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Det finns höns hÀr ocksÄ, nÄgra stycken. Ett par katter. Blommor av alla slag, lite hÀr och dÀr dÀr det finns jord.
Det ser kolossalt idylliskt ut. Tills man kommer in. DÀr ser det ut som paradiset sjÀlvt. Kyrksalen Àr vardagsrummet med plats för alla verksamheter, prÄng, extrautrymmen, hÀr pÄgÄr saker överallt. Ett boende för kreativa mÀnniskor.
- Jag jagar inte jobb lÀngre, sÀger Kerstin, det fÄr komma som det kommer och det funkar bra.
Hon gör bildvÀvar och har utstÀllningar, ibland tillsammans med Nisse. Senast var det i Rönninge, för ett par Är sedan pÄ Konstforum. NÄt Àr pÄ gÄng. Med Kerstins rötter i Norrköping och Nisse som barnfödd i Katrineholm har de rottrÄdar lite överallt i trakten. Som mÄnga "pÄ landet" kÀnner dom mÄnga boende omkring. Nyss var de en del av konstrundan runt Tisnaren - en helg som numera Àr tradition och dÀr flera av deras vÀnner finns.
Men Nisse reser fortfarande en hel del, spelade nyss pÄ Nalen, sen pÄ nÄgot som heter Glenn Millercaféet.
- Sen kör jag hem, skönt att varva ner med körningen pÄ natten.
Jam pÄ gÄrden
Alla gamla musikerkompisar Àr aktuella. Turnéer, festivaler, konserter. Nyss var det jamsession med musikeleverna frÄn à sa folkhögskolas musiklinje, i sommar blir det konsert hemmavid, en CorneliskvÀll till exempel, Nisse spelade med honom ett tag pÄ den tiden.
Nu Àr galleriet fÀrdigt, ett hus vid sidan av, rött och vitt med gamla fÄdda fönster, överraskande gluggar och utan symmetri. Bara vackert.
SÄ sÄ kan man bo, det Àr billigt sÀger dom, om man kan hitta nÄt i grÀnstrakterna och eldar med ved. NÀrmaste stad Àr Katrineholm, men dom föredrar Norrköping.
- En underbar stad, dÀr finns allt. En verklig kulturstad ocksÄ, fastslÄr Nisse. Vi gillar att gÄ pÄ Crescendo, kammarmusikkvÀllarna Àr fantastiska.
Fast ibland gÄr utflykten till Viberga.
- Skönt, för dÄ behöver man inte klÀ om, sÀger Kerstin.
Nu Àr det sol och Ärets vackraste tid. Men mörkret dÄ, kylan?
- NÀ, det gÄr bra sÀger Nisse. Tystnaden, den har vi vant oss vid.
- Njae, det dÀr med mörkret kan jag kÀnna av, som ett strÄk nÄn gÄng i november, jag vill gÄ pÄ ett vanligt fik, minns Kerstin. Mörkret kanske blir lite svÄrare med Ären, men det fÄr uppvÀgas av det som Àr bra hÀr.
Tystnaden kan brytas av saxen nÀr Nisse övar men det gör han inte varje dag nuförtiden.
Det allra bÀsta
Vi frÄgar vad som Àr roligast hÀr i livet.
- Att bygga, sÀger Nisse. Det Àr fantastiskt. Kerstin gör ritningar och jag bygger, det Àr sÄ underbart nÀr det stÀmmer. Det gillar jag. Och visst, pÄ spelningarna, nÀr allting stÀmmer, det gör det ju inte alltid, det ska det ju inte heller, men det Àr fina stunder nÀr det blir sÄ.
- Jag kan vÀl fÄ kickar i mitt jobb ocksÄ, sÀger Kerstin, men allra mest tycker jag nog om att inreda, att stÀlla i ordning galleriet har varit jÀttekul.
BÄda har varit lÀrare, Kerstin pÄ à sa folkhögskola dÀr hon startade en textillinje, Nisse pÄ Musikhögskolan i Stockholm, dÀr blev han i nio Är. Det var en tid i livet. De har kÀnt varandra sen ungdomen nÀr Nisse spelade i Norrköping ibland, sen har bÄda haft familjer, vuxna barn rinns runtomkring dem.
I tio Ă„r har de bott ihop.
- Det Àr bra att man har hunnit komma en bit, man har större tolerans nuförtiden, sÀger Kerstin och menar att det nog gÄr Ät. Men hon ler. Och tillÀgger:
- Man mÄste ocksÄ bestÀmma sig. Att till exempel göra det som Àr roligt och ta vara pÄ det först. SÄ kan man lÀtta pÄ gamle Chucken (Berry) nÀr man mÄste dammsuga, dÄ gÄr det lÀttare.
Nisse skrattar Ät det som lÄter som en diskussion som gÄtt nÄgra varv. SÄ pratar han om att han börjar fÄ lust - och tid - för sitt mÄleri igen. Han har legat lÄgt dÀr ett par Är.
- Vi fÄr se. Jag Àlskar sÄna som Xet och Hilding Linnqvist, men det Àr svÄrt att vara naivist i lÀngden ...
Han visar en mÄlning av hustrun och katten, en mild, rofylld tavla.
Nog ser det ut som kÀrlek alltid.
SĂ„ jobbar vi med nyheter