Nine når inte riktigt de högre höjderna
NINEClub Mogwai, HugosPublik: ca 200***
Men trots att bandet en gång uppstod i grannbyn har Norrköping aldrig varit en självklar spelplats för dem, som sångaren Johan Lindqvist själv utrycker det ?jag kommer inte ens ihåg när vi spelade i den här stan senast?.
Vad passar då bättre än att vända tillbaka och arrangera en hårdrockskonsert på självaste långfredagen? Musikstilens opposition till kristendomen uppehålls på ett småkul sätt när Nine på Jesus dödsdag levererar nyskrivna bitar från albumet ?It?s your funeral?.
Nu handlar östgötarnas texter snarare om existentiella reflexioner än en aversion mot någon religion, men den komiska parallellen mellan dagen och albumtiteln är alldeles för bra för att inte nämna. Huruvida det är genomtänkt eller inte spelar mindre roll, arrangörerna får in en komisk poäng.
Om utvecklingen varit tydlig vad gäller Nines musik gäller den exakta motsatsen deras liveframträdande. De har alltid varit ett småsvajigt gäng som aldrig riktigt lyckats förlösa sina låtar i liveformatet. Så även denna kväll. I sina bästa stunder svänger bandet ordentligt, klart i klass med Entombeds patenterade dödsrock, men de tillfällena dyker upp allt för sällan.
Bandet försöker, men det saknas lite dynamik och samspelthet. Många av herrarnas i grunden fina låtar flyter ihop till en enda ljudkuliss där det är svårt att skilja bitarna från varandra. Johan Lindqvist sköna, men tämligen enkelspåriga, sånginsats spelar givetvis också in. Killen har bra rasp i stämbanden, men varierar sig allt för dåligt. Så har det alltid varit och kommer förmodligen alltid att vara. Det karakteriserar Nine.
Men dessa anmärkningar till trots är den forna Linköpingsorkestern klart sevärd. Scenenergin är det inget fel på och de har den goda smaken att blanda och ge från flera av sina plattor istället för att som många gäng stirra sig blinda på sin senaste ansträngning. I nummer som ?Watching the train go by?, ?Time has come? och ?33? önskar jag att Nines nivå alltid legat så högt.
Hur resan än fortsätter att utveckla sig för exilöstgötarna tycks de dömda att vara det justa bandet som har potential, men som aldrig riktigt når de högre höjderna.
Dit nådde dock en annan omnämnd som var i hetluften på just långfredagen.
Så jobbar vi med nyheter