New York waiting
Man vill ju så gärna att det ska vara bra. För det är en svensk debutant som regisserar, det är inspelat i USA, på engelska med amerikanska skådisar. Och historien är lovande: en kille blir dumpad. Tjejen vill ha tid för sig själv.
I väntan på klockan åtta träffar han en annan tjej, som precis lämnat sin egotrippade snubbe. Hon har ingenstans att bo. Enter: ett dygn av småprat, promenader i Central Park och utbytande av livserfarenhet.
Ambitionen har väl varit ett slags "Lost in translation". Det flyktiga mötet i en främmande stad som kanske är början på något nytt. I sådana filmer är samspelet nyckeln. När hela filmen i stort sett består av dialog mellan två skådespelare måste den dialogen vara naturlig, kvick, laddad och full av undertext.
Problemet är bara att den inte är det i "New York waiting". Tvärtom är den stolpig, låghalt, inte alls berörande och ytlig. Flera gånger undrar man vad som egentligen menas. Långa utläggningar som ska vara amerikanskt independent-fyndiga blir bara... konstiga. För att ta ett konkret exempel: om jorden varit platt så skulle Columbus störtat över ett stup i stället för att hitta Amerika. Det är ett bevis på att människor verkligen kan förändras. Fast de kanske inte vet om det själva.
Hänger ni med?
Nä. Inte jag heller.
-
<span class="mr"><span class=color style='color:#BF0220;'>Film</span></span>
New York waiting
Filmstaden
New York waiting
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter