Men det är inte bara där det skräpas ner, för fåglar ska också flyga och känna sig fria och glada. Det är min bestämda åsikt. Våra fåglar gillar att sitta och bajsa på gardinstänger och fönsterbrädor. "Åh, så äckligt" tänker du kanske nu. Men nä, det tycker jag inte. Bara att dammsuga upp när det torkat.
Sedan har vi Zora, vattenhunden. Som älskar snö. När den första kramsnön la sig i trädgården och på gångstigarna vi promenerar på, så var det fortfarande lerigt under snötäcket. Det struntar en hund i kan jag meddela. Lera på tassar, ben, mage och öron betyder lera på golv, matta och soffa. Jo då, vi duschar av henne, men det är nästan omöjligt att få bort allt. Dessutom är hon snabb som en iller och flyger in i huset när man öppnar ytterdörren en centimeter. Så innan vi fått in henne i duschen har hon satt sina avtryck både här och där. Jag kan säga att jag är väldigt lycklig att vi har en tvättbar Ikea-soffa som det går att köpa nya överdrag till. Jag tänker beställa flera stycken, så kan ett bo i tvättmaskinen hela tiden. För även om Zora fortfarande är valp så är det någonting som säger mig att det här beteendet kommer att fortsätta även när hon blivit stor. "Ja, men du är nog lite pedant ändå" kanske du tänker nu, men nej nej, det går inte att vara det i mitt hem.
I alla fall inte när hela familjen är precis lika mesig som jag. Vi klarar inte av att säga till en hund på skarpen. Klart hon måste få gosa runt i soffan precis som vi. Och klart hon vill ligga på en mjuk matta och inte ett hårt, kallt golv. Klart att hon måste få ut och rulla sig, hur geggigt det än är. Fast nu är det kallt och leran inget problem. Däremot snön. Hon hoppar i de djupaste drivorna, rullar sig så hela pälsen tovar ihop. Häromdagen frös snön till isbollar och bjällerklang klirrade när hon gick. Hem igen och duscha. Blöta ner. Torka snö. Torka duschvatten. Torka vattenskålsvatten. Ja, för det är något hon börjat med. Att puffa runt sin vattenskål och avluta med att välta ut den på köksmattan. Jätteroligt tycker hon.
Andra härligheter man får uppleva hos oss är t ex: Flitigt tuggade tuggben som vecklat ut sig likt papyrusrullar. Ett äkta äckligt oxben (på ryan trots att jag hela tiden flyttar det till hundkorgen). Ett fårskinn som tidigare låg i korgen men nu finns i hela huset då Zora roat sig med att slita bort tussar från det. Makens lagom mysiga sulor till stinkande gympadojor. Skumgummifyllning till ett stackars gosedjur och sönernas mer eller mindre svettiga tubsockor, nu med hål i.
"Har man inte jobb så ser man till att skaffa sig" tänker kanske någon snusförnuftig människa nu. Och ja, så är det ju. Men hur mycket vatten, lera, tuggben, tussar och fågelbajs jag än måste städa upp så är det värt varenda liten sekund det tar. Och kom ihåg, en icke-pedant gör det snabbt och slarvigt. Annars skulle jag inte stå ut!