Nära och med ett annat språk

Den här mannen med sin så annorlunda bildvärld kommer närmast från Oskarshamn, men tecknandet och färgerna bär rytm och ton från muralmåleri och den starka expressionism man finner i Sydamerika.
Här är det svällande muskler och förvridna kroppsdelar, nära förstorade detaljer som blir direkt och starkt, häftiga beskärningar och raka påståenden. Det är sensuellt och dynamiskt, bilderna trängs i ramarna som är "för små".
Det finns släktdrag med viss graffiti, men det är komplext och välartikulerat.
Hetta och närhet.
Mycket är kolteckningar och mycket är bildsviter som här visas delar av.
Ariel Diaz Garcia skulle kunna komma direkt från någon konstskola i Havanna och ja, det gör han även om ju skolan ligger ett antal år bakåt i tiden.
Det gör också att hans nya hemland har börjat ta visst utrymme i konsten. Dagboksanteckningarna rymmer mer triviala minnen, kan vi tycka som ser de svenska anteckningarna, bilderna och biljetterna. Ariel Diaz Garcia är dock säker på handen och i tanken, uttrycket bär hela vägen och även om en del bilder känns en aning groteska, ser man dem som spännande - och med plats för humor. De är helt följdriktiga i sin tradition. Just dagboksbladen kan ses som prövande skisser av hur en ny kultur pockar på uppmärksamhet. Eller för all del, ber om. Den första svenska kontakten togs för så sent som två år sedan medan den första europeisk utställningen skedde redan -92, i Madrid.

Nära och med ett annat språk

Från smålänningen Sven Ljungberg, 94, till Ariel Diaz Garcia, 44, född och uppväxt på Kuba. På Galleri Lili är det häftiga svängar.