Nära men inte alltid så kära

Är nära alltid kära?
Jag kan komma på åtminstone några som inte passar in i klyschan.
Men som en besvärjelse sägs de två orden tillsammans och visst låter det uppfordrande. Är du en närstående så ska du banne mig vara mig kär. Eller kanske bli, om man upprepar det tillräckligt många gånger.
Nära kan man till exempel använda sig av (slita på) när det är sommar. Åtminstone några gånger. Man hälsar på dom eller får påhälsning av dom och så säger vi att vi tycker så mycket om varann och det är så skönt med släkten (dvs. de nära) för då får man ta det som man har det och vara som man är och det ska gudarna veta.
Det handlar om noll service om ni frågar mig.
Madrass på golvet och frukost "i din egen takt" sa sölkorvarna som slaggade som grisar när man ville ha morgonfika. Ingen ordning i köket och allt från gårdagsfesten i travar på diskbänken och hur kul osv?
Man är väl ändå gäst?

Nä, när dom kommer på återbesök ska dom minsann få sköta sig själva och visst kommer dom bara för dom vill bara ha mat och sovplatser och tv-kanaler och så grisar dom ner överallt med ungar och saker. "Gu vicken härlig parfym du har", sa tonårstjejen och luktade som en inarbetad bordell efter besiktning av mitt badrumsskåp.
Lillasystern lekte så fint med en prydnadspjäs ända tills den delats i många många bitar, mitt fel förstås. Fadern tyckte att nu var han på semester och det var ju inte jag, så då är det hans musik som gäller. Högt, länge och mycket. Det är jag som ska kånka och bära, sängkläder och barnstol från källare och så de där specialbeställningarna som jag inte alls skulle bry mig om bara jag tänkte på att lilla syster var känslig och bara åt det som stod på listan och stora syster tyckte det mesta var äckligt "har du sett vad dom gör med dom små djuren" och misstänksamt "vad är det för frön i det här brödet" medan de numera inte längre så kära föräldrarna åt allt de kom över och som vanligt gillar gott att dricka därtill. Långt fram på natten dessutom, det är ju så mysigt att bara sitta där och rå om varann och verkligen få tid att Prata.
Är det?
Dessutom vaknar lilla syster stup i ett och helst när vi andra äntligen fått möjlighet att falla i någon sorts orolig sömn och stora syster har försvunnit i jakt på "nåt som händer nånstans" så vi snubblande måste leta efter henne som andra Föräldrar på Stan. Rent skämsigt när man är i mogen ålder och van att sova vid 22.
Tänk om man träffat några bekanta?

Kan allt ha att göra med att jag själv gärna avlägger visit hos de här människorna? Men då är skillnaden att jag ju aldrig någonsin ställer till besvär, bara jag får något nätt gravat till middagen med färsk potatis och en dessert värd namnet och lite sisådär omkring. Nåt till kaffet. En bädd som min en aning känsliga rygg accepterar.
Lugnt och fint.
Nära har kommit att betyda något hotfullt. Kära något hånfullt. Nu är det som om det handlade om hämnd. Jag förstår då ingenting.
Börjar undra om dom egentligen är släkt eller bara säger det. Jag har glömt var det började.
(I trygg förvissning om att de där människorna inte läser denna publikation, tecknar eder)