När Olle Adolphson snäste av Hemingway
JAN SIGURDH Hemingways sista flamma Bra Böcker
Alltså ett försök att ringa in Papas eventuella koppling till Sverige. Sådär vansinnigt rikt kan det inte bli.
Hemingway var verkligen berest, men till vårt land kom han inte. Han reste med lyxkryssaren Gripsholm och han hade några få svenska vänner.
Fick ytterligare några ytligt bekanta. Jan Sigurdh söker upp de som ännu finns i livet. Letar efter anekdoter och får nog fram det som finns.
Några stories är riktigt bra. Den om när Olle Adolphson skulle få författaren med på älgjakt. Hemingway hade jagat det mesta, men veterligen aldrig älg.
Olle och några vänner var i Pamplona för att skildra tjurfäktningarna och tjatade på författaren att komma till Sverige. Men en kompis tjatade för mycket, flera dagar, och den store blev till slut förbannad. Han slog näven i bordet och röt att alla svenskar kunde ta sin älgjakt och dra ända in i helvete!
Skojigast är ändå Olle Adolphsons replik när han låter en kypare visa Hemingway en teckning han gjort av honom.
Författaren gillar porträttet och erbjuder sig att signera det. Då svarar Olle:
"Det är jag som gjort den. Om Hemingway vill att jag ska signera den, så gör jag det."
Det gillade Hemingway och de umgicks sedan i fem dagar.
Hemingways sista flamma, i alla fall i boken, är Birgitta Friman. Idag 63 år. Då den där gången i Spanien blott 18 år. Författaren var uppenbarligen fascinerad av den unga svenska flickan, bilderna han tog av henne då avslöjar det. Men någon riktig romans var det inte.
Några fina bilder, och några skojiga anekdoter till, t ex om hur Bror Blixen, Karens man, och författaren röjer på nutida rock´n´roll-vis på Gripsholm.
Ingrid Bergman och Ernest Hemingway. Jodå, det finns en del att hämta. Men att följa Jan Sigurdhs research med boken är inte så spännande.
Han åker i spåren. Tar in på Ritz i Paris. Kuba. Key West. Men för en Hemingway-aficionado erbjuds det en del läsning.
Så jobbar vi med nyheter